tisdag 1 maj 2018

Svante Stensson Sture

Jag grämer mig lite för att jag inte hade den här bloggen för ett år sedan av en anledning och det är att jag inte kunde ge Svante Sture ett födelsedagsinlägg när han fyllde 500 år. Han tillhör mina absoluta favoriter under Vasatiden, men även bland manliga historiska personer generellt och jag har fått uppfattningen att hans person ofta missförstås.

Svante föddes 1 maj 1517 på Stockholms slott som fjärde barn och andra son till Kristina Gyllenstierna och hennes förste make, riksföreståndaren Sten Sture d.y. 3 februari 1520, när Svante var lite mindre än tre år, dog fadern på väg hem till Stockholm efter en strid och modern tog därefter över ledningen för upproret mot unionskungen Kristian II. Modern tvingades efter ett par månader ge upp och i november 1520 avrättades flera av hans släktingar i Stockholms blodbad och han själv blev, tillsammans med sin familj och övriga avrättades fruar och barn, satt i fängelse i Stockholm och året efter förd som fånge till Danmark. Där blev de först placerade i Blåtårn där de lär ha haft det väldigt svårt enligt Per Brahes krönika och Gustav Vasas propaganda som gör gällande att kvinnorna och barnen helt hade Kristian II:s fru Elisabet att tacka för sin överlevnad. Bl.a. ska hon ha satt barnen i fosterfamiljer. Hur det verkligen var är osäkert, men efter att fångarna släppts 1524, fick han stanna kvar i Danmark och gå i skola hos Århus biskop Ove Bill.

Svantes och Märtas vapensköldar över
ingången till Sturekoret i Uppsala domkyrka.
Det finns uppgifter om att han var kvar i Danmark till 1532 då han flyttade till Gustav Vasas svärfar hertig Magnus av Sachsen-Lauenburgs hov. Där blev han kvar till 1534 och det finns uppgifter om att hertig Magnus kom att få stor betydelse för hans liv.

1534 blev han, enligt egen uppgift, lurad att komma till hansestaden Lübeck. Stadsledningen var besvikna på Gustav som inte ville betala tillbaka de lån man gett honom i samband med det så kallade Befrielsekriget i Sverige och man erbjöd därför Svante den svenska kronan i utbyte mot att han gav dem sitt stöd i ett uppror mot Gustav. Svante vägrade och blev därför kvarhållen i staden fram till 1536. Gustav Vasas propaganda från samma tid visar hur oroad han var för att Svante skulle göra uppror liksom hans äldre bror Nils verkar ha försökt att göra 1528. Att även Svantes mors position oroade Gustav är tydligt då han gifte bort henne 1527 med Johan Tre Rosor som var en hans lojala män. I det äktenskapet föddes Svantes halvbror Gustav 1531.

Svantes son Nils
Som jag har varit inne på i flera inlägg tidigare finns det en historia om att Svante skulle ha varit kär i och blivit trolovad med Margareta Leijonhufvud som barn. Jag har skrivit om detta i flera inlägg tidigare (här, här, här och här) som som jag skrev då har jag svårt att tro på denna berättelse då Svante befinner sig borta från Sverige från treårsålder och inte kommer hem förrän samma år som Margareta gifter sig med Gustav Vasa. Vad som är säkert är att han 3 mars 1538 gifte sig med Margaretas lillasyster Märta Leijonhufvud  på Nyköpings hus.
ÅÅren effter Christi födilsse mdxxxviij emillen mondagen och tisdagen tå xi slog , wartt jomfrv Sigriidtt, Swantis och frv Märtis dotter, födh, i i j:e daga för nysdag, Gudi tiill loff, heder och ære. Amen.
(Året efter Kristi födelse 1538 mellan måndag och tisdag när klockan slog 11 föddes jungfru Sigrid, Svantes och fru Märtas dotter [oklar betydelse] Gud till lov, heder och ära.)
~ Kristina Gyllenstiernas anteckning när Märta och
Svantes första barn Sigrid föddes 1538.
(Citerad i Flemberg 2017.)
Svantes dotter Kristina
Jag har skrivit om deras äktenskap tidigare och jag tycker att det mesta faktiskt tyder på att det var väldigt lyckligt. Med början med Sigrid redan i december 1538 (alltså bara några dagar över nio månader efter deras bröllop) kom de under de kommande 22 åren att få 15 barn (Tio av dessa fick bli vuxna.). I motsats till i många andra samtida äktenskap handlade det också om två personer som var ungefär jämngamla. Svante var bara tre år äldre än Märta.

Svantes karriär beskrivs som typisk för en högadelsman under 1500-talet. 1537, året innan han gifte sig, fick han Mörkö socken i Södermanland där Stureättens familjegods Hörningsholm fanns. Han blev också hövitsman på Stegeborgs slott med Söderköping i Östergötland och 1540 tog han plats i Riksrådet. 1543 byttes Stegeborg ut mot Läckö slott och län i Västergötland. Under Ryska kriget följde Svante med Gustav till Finland där han 1556 blev Överste krigsråd för trupperna. 1559 blev han utsedd till lagman i Småland och vid tronskiftet 1560 utsågs han till riksmarsk och i samband med Erik XIV:s kröning blev Svante en av de tre första grevarna i Sverige. Han fick då slottet Stegeholm i Västervik med 54 gårdar i Tjust och Kinda härader i Småland. Året därpå skickade Erik iväg honom till Reval (Tallinn) då han blivit utsedd till ståthållare över Livland. Erik var emellertid inte nöjd med hans insatser och tyckte att han skrev för mycket och handlade för lite. Därför blev han avsatt från posten 1564.

Svantes son Erik
I början av 1560-talet var Svante rikets störste adlige jordägare. Förutom sina sätesgårdar, hade han 700 landbogårdar och 70 stadsfastigheter. 1562 var han tvungen att ställa upp med 20 rusttjänsthästar medan det var vanligast att man bara behövde ställa upp med en.

Under bråket mellan Erik och hans bror Johan verkar Svante ha hållit en låg profil och han uppmanade den senare att överlämna sig åt sin bror. Såväl Gustav som Erik verkar ha uppskattat Svantes diplomatiska förmåga och han fick ofta medla mellan dem. Den senare kom dessvärre med tiden att bli allt mer misstänksam och anklagade Svante och hans söner Nils och Erik för att ha konspirera emot honom. Detta ledde till att de alla tre blev mördade på Uppsala slott 24 maj 1567 i den händelse som idag går under namnet Sturemorden. Jag har en hel del tankar om denna händelse och jag tänker därför lämna detta till ett särskilt inlägg.

Sturekläderna i Uppsala domkyrka, Svantes längst bort

Erik ångrade sig senare och gav Märta silver i kompensation samt betalade offrens begravning och Svante och hans söner gravsattes i Sturekoret i Uppsala domkyrka. Märta lade ner deras kläder i en kista. Både kistan och kläderna finns idag i Uppsalas domkyrkomusem Skattkammaren.

Märtas kista

När jag tittade på antalet ämnestaggar här på bloggen, inser jag att jag har pratat mest om Svante och Vasakvinnorna och det avspeglar lite mina huvudsakliga favoritområden rätt väl. Svante och för den delen hans fru tillhör de karaktärer jag funderar mest på. De fascinerar mig för ingen av dem går egentligen utanför ramarna för genusnormerna under sin samtid, men framstår ändå som väldigt häftiga personer.

Svantes dotter Margareta
Jag har hört och sett många omdömen om Svantes person, inte minst har jag märkt att han ibland klassas som "tråkig", vilket jag inte alls håller med om. Baserat på hur han verkar agera och reagera, tycker jag att han verkar ha varit introvert och snäll med ett milt temperament. I motsats till sin storebror Nils verkar han inte ha varit särskilt maktlysten och jag har fått uppfattningen om att han egentligen inte alls är intresserad av makt. Han har den ställning han har i samhället mer p.g.a. sin DNA, ett arv som mycket väl kan ha gett honom ångest stundtals. Den stora kontrasten mellan Sture-brödernas agerande tycker jag är väldigt intressant och något jag ser fram emot att utforska.

Amanda Kernells film Sameblod fick mig att tänka på Svante väldigt mycket. I den förnekar den tonåriga huvudpersonen Elle Marja sin samiska identitet av ren självbevarelsedrift när rasbiologerna härjar som värst på 1930-talet. Jag tror att Svante mycket väl kan ha gjort det samma. Han var bara tre år när han togs till fånga av Kristian II och förd till Danmark. Hans första tydliga minnen måste därför tragiskt nog ha varit från fängelseåren. Detta och broderns agerande efter frigivningen bör ha påverkat honom väldigt mycket. Medan brodern blev utåtagerande tror jag att Svante vände sig inåt. Att Erik XIV tycker att han skriver för mycket och handlar för lite tolkar jag som att Svante var en grubblande natur, något som styrker att han var introvert. Detta betyder inte att han inte var charmig. Tvärtom tror jag att han mycket väl kan ha varit det även om det kanske inte är på ett traditionellt vis. Till skillnad mot sin fru, verkar han ha velat göra så lite väsen av sig som möjligt och jag tror detta gjorde honom mindre handlingskraftig, men väldigt plikttrogen.

Skylt på Stureplan i Stockholm
för ett par år sedan.
Jag tror att Gustav Vasa hyste stor respekt för Sturarna. Sten och Kristina verkar ha haft ett väldigt utbrett stöd bland allmogen och det är från dem som Kristina fick mest stöd. Det var också ett stöd som Gustav verkar ha velat ha och han är inte sen att utnyttja allmogen i sin propaganda. Jag tror därför att han visste att hålla sig väl med dem. Jag tror också att Svante mycket väl kan ha varit väldigt obekväm med den antagonisering som redan i hans samtid gjordes mellan Vasaätten och Stureätten och som en hel del av historiker fortfarande gör idag. Det blev till och med den antagoniseringen som tog livet av honom.


Referenser
Porträtten av Svante Sture och hans barn är lånade från Wikipedia förutom Margaretas porträtt då detta lånades från Digitalt museum.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar