lördag 7 juli 2018

Vasaslotten: Venngarns slott

Jag har länge haft en dröm om att besöka alla Vasaslott och vad passar väl bättre än att börja med ett som ligger inte alltför långt hemifrån.

Venngarns slott ligger en bit utanför Sigtuna i Uppland och har en ganska brokig historia, inte minst i modern tid då den präglats av bl.a. ryska maffian och sin roll som svenska statens första anstalt för alkoholister (Anstaltstiden är egentligen en oerhört viktig historia som förtjänar att lyftas fram, men inte här och nu!). Under denna tid räddades ett antal föremål, bl.a. en fullt fungerande fältorgel från ca 1600.

Jag förälskade mig helt i det lilla slottet som först nämns i skrift i Sveriges äldsta (bevarade) medeltidsbrev då som Winagarnum. Detta handlar om en rättstvist mellan kvinnan Doter och hennes son Gere.

Doter hade testamenterat en bit mark i Viby i närheten till cisterciensermunkarna, vilket hennes son inte uppskattade. Mark var trots allt makt och rikedom, så han bestred det och det slutade med att kung Knut Eriksson skänkte delar avsin mark i Julita i Södermanland. Det har därför varit oklart om det blev något kloster. Vid arkeologiska undersökningar i Viby hittades dock en romansk stenkyrka från 1000-/tidigt 1100-tal som kan ha byggts av Doter och hennes familj.

Under en storm för några år sedan framkom dock den lilla öppning som ni kan se på bilden här till vänster. Den visar på att slottet kan ha haft en koppling till byggnaden intill, vilket kan betyda att det kan ha varit ett kloster från början. (Jag minns tyvärr inte exakt vad guiden sa, men tyckte att det var oerhört intressant.)

En annan sak med slottet som jag helt förälskade mig i var de medeltida valven. Före slottsvisningen gick jag runt på egen hand och såg framför mig hur Kristina Gyllenstierna sprang runt där och lekte som barn. Kristinas mamma, Sigrid Banér, ägde slottet och det kan ha varit där som Kristina själv föddes. (Jag vill så väldigt gärna tro det!) Enligt Marie-Louise Flembergs biografi om Kristina Gyllenstierna, ska Sigrid också ha dött på Venngarn och begravts i Mariakyrkan i Sigtuna. En annan uppgift säger dock att hon dog på Geddeholm och begravdes i Trosa lands kyrka i Södermanland.

Tyvärr har valven en väldigt tragisk historia som också är kopplad till Vasaätten. Efter att Gustav Vasa på lite "tveksamma grunder" övertog slottet efter Sigrid Banérs död kom det senare att ärvas av hans dotter Sofia och hennes make Magnus av Sachsen-Lauenburg.

Deras äktenskap var inte alls lyckligt och jag hade egentligen tänkt vänta lite med att berätta om det, men kan ju ta en kortversion här.

Magnus behandlade både sin fru och sina barn väldigt illa. De senare såg han som militärer och låste in dem i slottskällaren där de tyvärr också dog. Den enda som överlevde var deras son Gustav av Sachsen-Engern-Westfalen som verkar ha varit en minst sagt excentrisk man med intresse för festande och alkohol.

Gustav lät bygga en stor sal för sina fester på slottet och satte in kasettaket ni kan se på bilden ovan till vänster. Det såg däremot inte ut som den gör idag. Istället för änglarna, var taket målat med nakna kvinnor...

Efter mycket om och men hamnade Venngarn till slut hos adelsmannen Magnus Gabriel de la Gardie. Han byggde om slottet och det är i stort sett hans verk som syns idag. Han anordnade också den vackra barockträdgården utanför.

Han var gift med ett av Karl IX:s barnbarn; Maria Eufrosyne av Pfalz, syster till Karl X Gustav och kusin till kung Kristina.

Han byggde om Gustavs festsal till ett underbart och väldigt välbevarat slottskapell. Änglarna i taket är från hans tid och egoistisk som han var, lät han måla alla efter sitt eget porträtt. Magnus Gabriel dog också på slottet 1686.

Ja, jag förälskade mig helt i det lilla bortglömda slottets historia. Historien har gått hårt åt byggnaden som jag ändå tycker är rätt välbevarad baserat på omständigheterna. Det finns nu även en vilja och hjärta hos ägaren att lyfta fram slottet och dess historia och det förekommer en mängd aktiviteter i och kring slottet och jag rekommenderar även att ta en fika i cafét som har väldigt trevlig personal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar