söndag 24 november 2019

Maria Ågren - Introduction: Making a Living, Making a Difference

I inlägget Sofia Ling: Konsten att försörja sig - Kvinnors arbete i Stockholm 1650-1750 (27 oktober 2019) nämnde jag projektet Gender and Work som drivs av historiska institutionen på Uppsala universitet (projektets egen hemsida finns här). En av publikationerna som hittills publicerats inom ramarna för projektet är antologin Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern Europan Society som gavs ut 2017 med historieprofessorn Maria Ågren som redaktör.

Efter en del funderingar, har jag kommit fram till att det är bäst att ge. varje artikel i boken ett eget inlägg då en sammanställning av alla skulle bli för långt och för spretigt. Det lämpligaste är nog dessutom att börja från början med Maria Ågrens Introduction. Making a Living, Making a Difference som är precis det den utgör sig för att vara: En kortare introduktion till forskningen om arbete under tidigmodern tid.

Inramningen för artikeln är Ingeborg Håkansdotter som 1662 åtalades för barnamord i Göta hovrätt. Det döda spädbarnet hade hittats efter att en lada rivdes och vittnesmål lade samman flera ledtrådar om Ingeborgs deltagande i samband med dess uppförande 1659 och hennes allmäntillstånd vid tillfället. Även om ämnet för rättsprotokollet är barnamordet, kan rättsprotokollet alltså ge oss andra uppgifter också, inte minst mäns och kvinnors arbetssituation på 1650-talet. Inte minst kan man konstatera att män och kvinnor arbetade tillsammans.

I inlägget Vad gjorde slottsfruar på 1500-talet hela dagarna? (23 juni 2019) beskrev jag lite av min frustration över att historieskrivningen är totalt ointresserad av vardagen. Jag utvecklade det lite till i inlägget om mitt besök på Skarhult i Skåne (18 juli 2019) då svaret jag fick vid en fråga om vad slottsfruar på 1500-talet gjorde, bemöttes med ett väldigt avvisande svar om att källorna inte alls tar upp det. Gender and Work-projektet bevisar emellertid det motsatta.

Maria Ågren beskriver hur man inom projektet använder det hon kallar the verb-oriented method, där man fokuserar på vad källorna berättar om vad folk gjorde i det förflutna. Sammanlagt samlade man in 16182 sådana uppgifter från åren 1550-1799 som ligger till grund för artiklarna i antologin. Ågren menar dock att arbetet att leta källor är "tidskrävande", vilket gör att man drar sig för att göra det. Det här förvånar mig inte egentligen, dels p.g.a. Skarhults svar till mig, men även på att det verkar vara en vanlig föreställning att information om folks vardagsaktiviteter (t.ex. arbete) är omöjliga att hitta i källorna. Det som jag mest reagerar på är att jag trodde man fick forskningspengar just för att leta i källorna. Det är åtminstone så jag uppfattar vad som är grunden till all forskning om det förflutna. Jag uppskattar också att Gender and Work-projektet även verkar gå ut från vad som folk rimligen borde ha gjort och sedan pröva detta mot fakta. Jag har fått uppfattningen att många forskare lätt blir bokstavstroende och saknar kreativiteten och empatin att kunna sätta sig in i den levda verkligheten.

Maria Ågrens introduktion är intressant på flera sätt då den snuddar vid ämnen som ofta blir mer eller mindre klischéartat beskrivna i historieskrivningen. Bl.a. diskuterar hon synen på hushållet under tidigmodern tid. Det skildras ofta som statiskt, självständigt och strikt hierarkiskt, men realiteten verkar mer peka på dynamik och nätverksbygge med en större mängd andra hushåll. Ågren går även in på att änkor gifte om sig, vilket vittnar om att änkestatusen inte alltid var eftersträvansvärd trots att den gav kvinnor större fri- och rättigheter.
Married women had access to property, were responsible for debts, and appear to have been particularly active in petty commercial activities. These observations all seem to be at odds with the letter of the law and create the impression that there was a gap between law and practice.
Jag tycker alltid det är intressant när forskare verkligen förväntar sig att alla människor i det förflutna följer alla normer. Som jag sa ovan verkar många forskare lätt bli bokstavstroende, men som Ågren skriver är det lätt att göra antaganden om verkligheten utifrån det handlingsutrymme som lagtexterna gav kvinnorna. Däremot vittnar dessa om att kvinnorna styrdes av sina makar, men i verkligheten var kvinnornas situation på många håll i Europa under tidigmodern tid bra mycket mer flexibel. Om jag får komma med en gissning utifrån vad som är rimligt, tror jag att det fanns så pass många uppgifter att mannen inte hade möjlighet att detaljstyra allting. Han litade helt enkelt på att hans hustru klarade av sina sysslor ordentligt. Det är den här dynamiken och flexibiliteten som ger Märta Leijonhufvud smeknamnet Kung Märta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar