Böner och klotter - Kristina Gyllenstiernas andaktsbok

I fredags besökte jag Kungliga biblioteket för att kika närmare på Kristina Gyllenstiernas andaktsbok. Man kan inte säga att den ser särskilt mycket ut för världen, men det var ändå en upplevelse att se den.

För övrigt älskar jag att man fick läsa den på en kudde (Alla böcker borde ha en egen kudde!!!) och att Kungliga biblioteket hade små tyngder som man kunde lägga på för att hålla sidorna öppna.

Boken är relativt välbevarad även om text här och där är suddiga, det finns utrivna sidor och ibland är det som att man skurit eller klippt ur vissa delar av sidorna. Här och där finns det också lite revor. En del av boken är skrivet på pergament och en annan på papper.

Första sidan med böner

Det finns två tydliga delar i boken. En där texten är väldigt rikt utsmyckad och en där texten är enkel och avskalad med lite utsmyckning. Jag gissar att reformationen hände där emellan då det lutherska är känt för att vara mer åtstramat och med mer fokus på praktisk nytta.

Bilden ni ser här till höger är första sidan av bönedelen. Visst är den vacker? Jag kan tänka mig att färgerna och guldet nog stod ut ännu mer för 500 år sedan. Längst upp i mitten syns också Kristinas familjevapen.

Bönerna föregås av en kalender som ni kan se nedan till vänster. Den hade jag lite svårt att tyda, men i Carlquistarnas moderniserade utgåva av andaktsboken berättas utförligt om alla poster i den. Ni kan se bit av kalendern nedan till vänster.

Kalender

Jag är för övrigt väldigt glad att jag hade läst Carlquistarnas bok innan jag gick till KB. I inlägget om deras bok (Se länk ovan.) skrev jag om de problem som man ställs inför när man som nutida svensk möter en 1500-talastext. Vad Carlquistarna gör bra (förutom att de översätter den till modern, lättbegriplig svenska) är att de också grundligt går igenom och förklarar katolska helgon, bibliska personer samt religionen och dess roll i allmänhet under senmedeltid och tidig tidigmodern tid. Det ger en en grundläggande förståelse för källans innehåll, vilket underlättar mycket för en nutida människas förståelse av den.

Bl.a. finns en grundläggande skildring av antisemitismens historia då det förekommer en del sådant i Kristina Gyllenstiernas andaktsbok. Det är jättehemskt för en modern människa och jag tänker inte försvara att det finns för fem öre, men det var en del av kristendomen under medeltiden, vilket man inte kommer ifrån. Förklaringen Carlquistarna gör sätter in denna i ett sammanhang och jag har fått en ny förståelse för varifrån den faktiskt kommer. (Kortfattat uppstod den som en propaganda för att ta bort skulden från Jesus död från romarna och lägga den på judarna då de första kristna sökte de förras stöd.) Det här förtjänar nog ett eget inlägg endera dagen, men jag kände ett behov av att kommentera det redan nu.

Text i senare delen

Även om det är viktigt att, som människa, kunna identifiera sig med historiska personer, är det minst lika viktigt att tänka på L. P. Hartleys kommentar: "The past is a foreign country: they do things differently there." också. Liksom det finns skillnader mellan kulturer idag, finns det kulturella skillnader mellan nutid och dåtid, vilket jag diskuterade i mitt inlägg Kostymer, modern historia och "Det Andra". Jag vill också vara noga med att påpeka att jag på intet sätt tänker försvara det som skrivs i Kristina Gyllenstiernas andaktsbok. Bara peka på att det finns förklaringar till varför det finns med som går att finna i den historiska kontext i vilken andaktsboken skrevs!!!

Texten i bokens senare del är, som sagt, betydligt mindre utsmyckad (se bild till höger) och jag misstänker som sagt att reformationen är orsaken till detta.

Klotter?

Här och där i andaktsboken finns, till synes lösryckta bokstäver och bokstavskombinationer samt en rad med obegripliga, sammansatta tecken snarlika skrivstilen i boken vilka ni kan se på bilden här till vänster. 

Ju mer jag funderar på det, verkar det vara någon eller några personer som har övat sig i att skriva i boken. Det finns även små spår av att den eller de som övat skrivning inte har varit särskilt gamla. Inte minst den obegripliga raden i mitten på bilden nere till vänster i kollaget, verkar vara typisk för ett barn som inte kan skriva, men som ändå försöker härma skrivstil. Texten i den övre bilden, var den jag reagerade mest på eftersom det först verkade som att det stod "ha ha ha ha ha".

Bokstaven S figurerar väldigt ofta och kanske kan ge en ledtråd till vem som skrivit de små meddelandena. Om man går till personer i Kristinas absoluta närhet skulle det kunna vara en vilja att lära sig familjenamnet Sture, men det kan även vara mer individuellt och indikera ett förnamn. Om man håller sig inom Kristinas omedelbara familj, finns det tre troliga personer: Svante, Sigrid och Sten Sture.

Då merparten av det troliga klottret i andaktsboken kommer från den senare delen av boken (som tydligt är från tiden efter reformationen) och det som finns i den tidigare delen har samma bläck och stil som det övriga klottret, kan man nog räkna bort Svante. Han är vid tiden skrivkunnig sedan länge. Då återstår Sigrid och Sten och om jag får gissa, tror jag mer på den förra. Bokstavskombinationen ASM på bilden nere till höger skulle kunna vara initialerna för de tre äldsta av Kristinas barnbarn om man inte tar dem i åldersordning: Anna, Sigrid och Magdalena (Malin). 

Katarina Stenbock kallar sin moster och tillika Kristinas svärdotter Märta Leijonhufvud för modersyster i brev. Om man då också antar att farmor åtminstone i skrift var fadermoder och även utgår ifrån att fader skrivs ffadher på andra ställen i böneboken, kan FFAD kanske tolkas som en början på ett försök att skriva farmor. Detta låter rimligt om man nu antar att det är ett litet busigt (?) barnbarn som är upphovsman till klottret i Kristinas bok.

Det var en enorm känsla att få kika på, hålla i och närmare studera Kristina Gyllenstiernas andaktsbok. Den är inte lika utsmyckad som många andra i genren som även kallas tidegärdsböcker (En mer illustrerad och utsmyckad andaktsbok finns att beskåda här.) men det var ändå väldigt överväldigande att se och hålla i den. När jag senare insåg vad de konstiga, till synes lösryckta bokstäverna var blev jag ännu mer till mig. Andaktsboken är ett bruksföremål! Den användes av Kristina, men som det verkar även av hennes närmaste. På ett sätt känns det som att hon och jag, men även jag och troligen hennes barnbarn möttes genom tiden. Nu vill jag beställa fram boken igen för att se om det finns mer udda små meddelanden från eventuellt busiga barnbarn som jag missade för att jag inte förväntade mig dem...

Nådig fru Kristinas andaktsbok

"I följande finns många heliga och gudeliga böner med vilka varje människa må förvärva nåd och misskund från Gud samt sina synders förlåtelse. Så kan ske eftersom åtskilliga påvar givit dessa böner en myckenhet av avlat."

~ Inledningen till Kristina Gyllenstiernas 

andaktsbok

En av de personer som jag pratat mest om på den här bloggen tror jag är Kristina Nilsdotter Gyllenstierna och här kommer lite mer.

1997 gav Jan och Jonas Carlquist en andaktsbok som tillhört henne i moderniserad form med titlen Nådig fru Kristinas andaktsbok - möte med en bannlyst kvinnas fromhetsliv.

Titeln är minst sagt dramatisk och vittnar om den fokusering på en ytterst kort sekvens av Kristinas liv som jag har tagit upp förr (t.ex här och här). I samband med bråket mellan Sten Sture d.y. och Gustav Trolle/Kristian II bannlystes Sten och hans anhängare (d.v.s. även Kristina) av påven i Rom och Sverige belades med interdikt, vilket innebar att det inte fick förekomma någon som helst kyrklig aktivitet i landet. Carlquist och Carlquists bedömer att hon använde andaktsboken under denna tid, varför titeln inte i sig är fel. Med tanke på att hon var bannlyst en så väldigt kort tid av sitt liv, känns det emellertid ändå inte rätt att använda det i titeln på utgivningen av hennes andaktsbok.

Del av texten i andaktsboken, från utgivningens framsida

Första halvan av boken ägnar Carlquist och Carlquist åt att förklara bokens kontext. De berättar dels om vem Kristina var, men även hur den medeltida (katolska) kyrkan fungerade med helgon, änglar, syndamedvetenhet etc., men också vilka skillnaderna blev i samband med reformationen. Då detta var första gången jag kom i kontakt med en andaktsbok, kände jag att det var väldigt välbehövligt att få sådant förklarat för mig innan jag kom in på själva andaktsboken. (The past is a foreign country och allt det där...)

"O välsignade Herre Jesus Kristus. Jag tackar dig att du, så snart som din heliga själ lämnat din nådefulla lekamen, for ner till helvetet och där befriade alla dina vänner som var fångna. Ödmjukast beder jag dig, aller mildaste Herre, att du genom din outsägliga barmhärtighet ville fara ner till skärseldens pina och befria min faders och moders själar, tillika min makes, herr Sten Svantessons själ, och alla mina fränder och vänner, liksom alla andra som jag är skyldig att bedja för, på det att de med mig och jag med dem, må tacka och lova dig till evig tid"

~ Kristina Gyllenstiernas andaktsbok

I mitt blogginlägg Händelser och individer pratade jag om att det finns anledning att tro att Kristina mådde väldigt dåligt, åtminstone stundtals och andaktsboken bekräftar detta. Många av bönerna är fyllda med ångest och hon verkar ha fruktat döden och vad som hände efteråt.

Kristina avbildad på altarskåp i
Västerås domkyrka

Jag tycker att Kristina och Sten Stures äktenskap av allt att döma verkar ha varit lyckligt. Som med sonen Svantes äktenskap med Märta Leijonhufvud (Deras äktenskap har också ett särskilt inlägg här.), utgår jag mycket från barnalstrandet i det påståendet. De fick sex barn på åtta år och om inte Sten hade dött, finns det skäl att tro att barnaskaran hade blivit ännu större.

Bönen ovan nämner såväl Sten som hennes föräldrar som döda. Kristinas far, Nils Gyllenstierna dog när Kristina var knappt ett år, men modern Sigrid Banér levde till 1527 varför man måste anta att bönen hamnade i andaktsboken senare än så. Jag tycker att det därför är lite märkligt att Kristinas döda barn inte omnämns utan bara "fränder och vänner". Oavsett om äldste sonen Nils var Daljunkern eller inte, anses han ha dött kring 1527. Carlquist och Carlquist tror för övrigt inte att Nils var Daljunkern, men detta var innan Lars-Olof Larsson argumenterade för att han var det i Gustav Vasa. Landsfader eller tyrann 2002. Kan det ha varit för smärtsamt eller menade man att barn (och tonåringar som Nils) inte hamnade i skärselden? (Det är något som jag behöver kolla upp i framtiden.) Jag har däremot svårt att tro att hon inte skulle sörja dem.

Andaktsboken har lärt mig väldigt mycket, men även fått mig att inse hur mycket av den religiösa delen av människors liv som jag inte känner till. Hade Carlquist och Carlquist inte pekat ut skillnaderna mellan de katolska och de protestantiska bönerna i boken, hade jag nog inte egentligen märkt någon skillnad.

Enligt bokens baksidestext är detta den första populära utgåvan av en svenskspråkig historisk handskrift och jag uppskattar verkligen initiativet. Jag vet inte hur många som har givits ut efter 1997 heller, men jag kan inte tänka mig att det är särskilt många. Det är väldigt synd. Det pågår ett stort digitaliseringsarbete på arkiv och bibliotek idag och jag tycker detta är jättebra och är helt inne på att historiska källor görs mer lättillgängliga för vanligt folk. Däremot så är ett historiskt källmaterial inte alldeles lätt att ta till sig utan förkunskaper.

Staty av Kristina Gyllenstierna på Stockholms slott

När jag kommer med liknande kommentarer i andra situationer, bruka folk ta det som att jag fördummar allmänheten, men det finns en hel del problem man ställs inför när man ska använda historiska källor för första gången. Dels finns en språklig barriär som blir värre och värre ju längre bak i historien man kommer. Detta pratade jag om i inlägget Mitt perspektiv på genren historisk fiktion och till detta kan även läggas att kunskaper i paleografi inte är något allmänt och som kan man kan se på texten från Kristinas andaktsbok ovan, är det inte alldeles lätt att förstå vad där står. Riksarkivet har kurser för allmänheten, men deras kurser fokuserar på 1600- och 1700-talet och kurserna kostar också en del. Dels tillkommer också det jag var inne på i mitt inlägg Kostymer, modern historia och "Det Andra" att det kan finnas större eller mindre kulturella skillnader, vilket gör att texterna kan bli svåra att ta till sig av den anledningen också.

Jag har inga större förkunskaper i religionshistoria från senmedeltid och har inte hunnit ta till mig så mycket av reformationen eller religionens förändring i samband med eller efter den. Jag har också en ganska begränsad erfarenhet av att läsa historiska källor (något jag tänker råda bot på under min skrivprocess och jag tänker även kika på originalet av andaktsboken på Kungliga biblioteket) och har inte fått någon formell paleografiutbildning (Av någon anledning ingår inte det normalt på en arkeologiutbildning, villket är väldigt dumt.). Därför uppskattar jag en publikation som Nådig fru Kristinas andaktsbok. Förtexterna och moderniseringen av språket gör att den blir både lättillgänglig och begriplig för en utan förkunskaper, vilket jag uppskattar något enormt. Mer sådana publikationer behövs helt enkelt!