![]() |
| Gustav Vasas mamma Cecilias trolovningsring |
Jag är inte direkt jätteöverraskad. Ledtrådarna var tydliga såväl i undertiteln "...en utställning om makt" som i beskrivningen på Kalmar slotts hemsida t.ex:
Med propaganda, våld eller dåtidens maktmedel tar han makten, driven av hämnd och revanschlystnad. Alla uppror slås ner med största brutalitet. Det gäller att försvara ära och heder och med impulsiv träffsäkerhet ställa alla schackpjäser i rätt position och spela ut fienderna mot varandra.
Det här är en bild av Gustav Vasa som jag har väldigt svårt för och som jag skrev i inlägget Monument och historiska segrare (29 juni 2020) verkar det finnas en enorm skräck bland, framför allt män, som skriver populärhistoria att han var en oerhört kompetent makthavare.
![]() |
| Konstinstallation |
Det absolutistiska statsskicket i det tidigmoderna Europa personifieras av franske 1600-talskungen Ludvig XIV (och medan vi ändå är inne på ämnet vill jag påpeka att Erik XIV:s Jöran Persson inte är någon Jean-Baptiste Colbert heller!). Den svenske kungen måste istället dela makten med riksrådet (en institution skapad för att vara kungens rådgivare) och med riksdagen vilken i Sverige innehåller något så ovanligt som borgare och bönder. Efter Dackefejden utökar dessutom Gustav böndernas inflytande i riksdagen. Han bygger dessutom upp en armé (något som tydligen också är negativt enligt texten om utställningen på Kalmar slotts hemsida) bestående av svenskar till skillnad från de utländska, ofta brutala legoknektar av samma typ som Kristian II tillät plundra landet efter Stockholms blodbad.
![]() |
| Rekonstruktion av Gustav Vasas rustning |
För att vara gjord för att uppmärksamma ett 500 års-jubileum blir utställningen väldigt märklig då den verkar hata sin huvudperson och jag kan inte komma på något annat land där en stor, viktig makthavare från landets förflutna behandlas så ensidigt och illa som Gustav såväl generellt som i Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt gör. Inte ens en så uppenbart brutal härskare som engelske Henrik VIII blir skildrat på det sättet.
Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt består till säkert minst 90% av korta texter som alla utgår ifrån de värsta tolkningarna av Gustav. Det ges inga som helst alternativa förklaringar eller något perspektiv på händelserna som förmedlas. I mitten av det största rummet står en konstinstallation med ljus som då och då skanderar konstiga, nyskrivna texter som också helt utgår ifrån den värsta bilden av Gustav och där man, med bakgrundskunskaper, stundtals kan ifrågasätta om det verkligen var så det hände.
![]() |
| Personporträtt i Kalmar läns museums utställning Superkronan |
Cecilia! Ständigt denna Cecilia! är också något jag ofta tänker då i princip alla som på ett eller annat sätt ska förmedla Vasaätten till allmänheten alltid slutar med att den enda kvinna man väljer att ge plats är Cecilia Vasa. Kalmar slott är lite bättre såväl i Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt som i deras vanliga vasautställning på att ta upp även andra kvinnor (Konstigt nog lyser Gustavs dotter Anna med sin frånvaro i båda!), men Cecilia finns med på hela tre ställen i Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt. Hennes systrar Sofia och Katarina finns också med på bild samt hennes mor Margareta Leijonhufvud som finns med både på bild och i text. Någon som däremot helt lyser med sin frånvaro i utställningen är Gustavs tredje hustru Katarina Stenbock.
![]() |
| Kalmar slott |
Jag har inte upplevt en utställning där så få besökare stannat längre sedan mitt besök på Gripsholm 2019 vilket jag skrev om i inlägget Gripsholm: "Oj titta där är Bellman!" (6 juni 2019). Det enda rum där jag såg att folk blev intresserade på allvar var i rummet där man hade trängt ihop Gustavs mamma Cecilia Ekas (äkta) trolovningsring tillsammans med flera rekonstruktioner av rustningar och vapen i en enda monter. Jag uppskattar att man kunde känna på en rekonstruktion av Gustavs svärd, men istället för att låta föremålen tala för sig själv, hade man satt upp en dataskärm där besökare kunde titta närmare på rustningen. Det här rummet var betydligt mindre än det stora med korta texter på träpaneler och konstinstallationen och även om det aldrig var någon fråga om direkt trängsel, kändes det underligt prioriterat ur coronasynpunkt sett till hur få som faktiskt stannade i det större rummet.
![]() |
| Cornelis Tromp |
Jag besökte Kalmar slott i torsdags (16 juli 2020) och dagen efter blev det ett besök på just Kalmar läns museum. I inlägget Kalmar läns museum: Regalskeppet Kronan (21 mars 2019) pratade jag om deras utställning om Regelskeppet Kronan och kontrasterna är enorma mot Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt. Här blir besökarnas oftast kvar längre stunder och hur många gånger man än kommer tillbaka, hittar man alltid något nytt (I fredags upptäckte jag t.ex. att befälhavaren för dansk-nederländska flottorna hette Tromp.). Den är jordnära och oerhört visuellt tilltalande med föremålen från skeppet som vägledare för historieberättandet. Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt är snarare det motsatta. Utöver ringen och alla rekonstruktioner hade man lika gärna kunnat göra en kortare bok med alla utställningstexterna och det fanns egentligen ingenting i texterna som inte förmedlats en miljon gånger innan på andra håll (Det hade blivit ännu en bok om "den riktiga tyrannen" Gustav Vasa, men ändå...). Som sagt var ingen besökare direkt jätteintresserad av vare sig texterna eller av att höra skådespelaren Shanti Roney låta lite arg och elak.
Kronan-utställningen är som sagt jordnära och väldigt konkret och sommartillägget Superkronan var ett trevligt komplement med kortfattade personporträtt av en amiral, en lärpojke, en båtsman och hans trolovade som blev änka när han dog i förlisningen. Museet har gjort planscher där man ser fotografier på modeller uppklädda som de historiska personerna ihop med kortfattade personporträtt där "de" fått svara på frågor om hemort, familj, ålder och dyl. likt de som förekommer vid personporträtt i dagens media. Att ha personer som utgångspunkt för utställningar skapar igenkänning och gör att historien (och utställningen) kommer närmare besökaren. Att det dessutom går att leka i Superkronan hjälper också till för upplevelsen. Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt handlar inte det minsta handlar om Gustav Vasa som person och jag såg inte röken av en enda bild av honom, vilket blir ännu märkligare med tanke på att det är han som ska vara huvudpersonen. Man verkar snarare vilja distansera och demonisera honom och utställningen är heller inte särskilt visuellt tilltalande.
Medan Kronan- och Superkronan-utställningarna är jordnära, enkla och konkreta verkar allt krut i Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt ha lagts på att intellektualisera Gustav Vasas historia, vilket inte alls fungerar för det blir mest svårbegripligt. Mycket verkar också halvfärdigt och alla pengar verkar ha gått till rekonstruktioner av rustningar och konstinstallationen. Inget försök har heller gjorts att integrera utställningen med Kalmar slotts vanliga Vasa-utställning där jag hoppas rustningsrekonstruktionen ska stå senare eftersom Gustav inte är jättenärvarande i den heller. Den är dockhelt okej bortsett från det ovan nämnda utelämnandet av Gustavs dotter Anna och att man, liksom Vadstena slott, fått för sig att Erik Sture skulle vara Gustavs son Magnus (och att det tydligen inte är något som helst problem att det är fel) vilket jag tagit upp tidigare i mitt inlägg Kalmar slott (15 maj 2019).
Om man nu vill att Gustav Vasa ska "tala ur skägget" undrar jag varför man inte valt att läsa in hans brev med moderniserat språk istället för märkliga nyskrivna texter där han bara är arg och elak (och som kan ifrågasättas även om den om reformationsriksdagen i Västerås ligger hyfsat nära sanningen). Nu blir det snarare som att han talar i nattmössan!





