Visar inlägg med etikett Sturekoret. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sturekoret. Visa alla inlägg

måndag 10 april 2023

Annaskåpet i Sturekoret i Uppsala domkyrka

Sturekoret i Uppsala domkyrka fungerar idag inte bara som gravkor åt Svante Sture, Märta Leijonhufvud m.fl. utan även som en plats där man håller mindre mässor. Både t.ex. dop och vardagsmässor i domkyrkan. Därför är gravkoret ofta uppfyllt med stolar och där finns även en dopfunt i ek från 1981 utformad av Staffan Östlund. Sturekorets väggar är klädda med textilen fuga gjord av den lokala konstnären Vanja Brunzell och hänger där sedan 1970-talet. 

Längs den östra väggen står ett altarskåp som ni kan se här till höger. Det är tillverkat i Bryssel och dateras till tidigt 1500-tal i den officiella Guideboken om Uppsala domkyrka av Annika Franzon Jag såg en närmare datering till 1520-tal i samband med att jag letade efter information på internet inför det här inlägget, men hittar inte tillbaka till det nu och bättre då att använda vad som kan klassas som "officiell" datering.

Uppsala domkyrka hade under medeltiden ett Anna-altare med en bild av Anna och köpte altarskåpet från Skånela kyrka i Sigtuna kommun 1912 och det är ett så kallat Annaskåp. Det innebär att det som berättas i skåpet är berättelsen om Jesus mormor Anna. Hon är ett av de mest betydelsefulla helgonen och skåpet börjar med hennes trolovning med Jesus morfar Joakim. Joakim går regelbundet till templet, men plötsligt en dag vill prästerna i templet inte ta emot hans gåvor eftersom han och Anna inte fått några barn vilket prästerna menar innebär att Gud är arg på dem. Joakim blir förtvivlad och lämnar Anna för att bo i öknen medan annan, lika förtvivlad, blir kvar i deras hem. En dag får båda en uppenbarelse att de ska bege sig till den ingång i Jerusalems stadsmur som kallas gyllene porten. Centralbilden i skåpet visar hur de möts vid porten och genom ett mirakel blir Anna gravid när de kysser varandra. De får dottern Maria, men förstår att hon är ett mycket speciellt barn. Därför lämnar de bort henne till templet när hon är tre år. Joakim dör och Anna gifter om sig med Kleofas och, när han dör Salomas. Ihop med Joakim och Marias man Josef står de i bakgrunden på den nedre bilden i mitten av altarskåpet. I förgrunden sitter Maria och Anna med det lilla Jesusbarnet. 

Jag besökte Uppsala domkyrka för första gången sedan pandemin började i februari i år (2023) och det var trevligt att vara tillbaka. Jag har ett tag märkt att jag behöver lära känna de bibliska personerna bättre och det här kan väl kanske sägas vara en början.

fredag 8 maj 2020

Märta Leijonhufvud och Sturegraven

I mitt inlägg En ring och två kors från Sturekoret (14 mars 2020) skrev jag om mitt senaste besök i Skattkammaren i Uppsala domkyrka där jag upptäckte att bl.a. en ring hade tagits upp ur Sturekorets gravkammare 1815. Om ni också följer mitt Instagramkonto, har ni kanske också sett att jag för ett tag sedan kom över verket Uppsala domkyrka i nio band. Den sjättedelen handlar om gravminnen och var den första som jag gav mig på då det var denna som intresserade mig från början.

Väldigt många personer har gravlagts i gravkammaren under Sturekoret, bl.a. alla offren från Sturemorden och inte bara Svante, Nils och Erik Sture och av Uppsala domkyrka VI. Gravminnen att döma är det också ganska rörigt där nere samt många oklarheter. Inte minst gällande huruvida Märta Leijonhufvud begravdes där eller inte, vilket jag tänkte skulle vara fokus för just det här inlägget.

I mitt tidigare inlägg om ringen skrev jag att Märta var den enda kvinna som jag kände till som var begravd i Sturegraven. Att det är platsen för hennes sista vila baserade jag helt på att flera personer vid olika tidpunkter genom historien har placerat henne där, bl.a. Johan Hadorph och Johan Peringskiöld redan i slutet av 1600- respektive början av 1700-talet. Det stämmer dock inte att hon var den enda kvinnan där då hennes sonsons (Den yngste Svante Sture.) hustru Ebba Leijonhufvud också begravdes där och det verkar vara hon som beställde epitaferna i gravkoret.

Ringen som kan vara Märtas
Uppsala domkyrka VI. Gravminnen berättar att enligt ett kontrakt i Palmskiöldska samlingarna i Uppsala universitetsbibliotek vittnar om att det i slutet av 1500-talet fanns långt framskridna planer på ett gravmonument av Svante, Märta och deras barn. Ritningen verkar åtminstone delvis ha varit gjord av Willem Boy som var flitigt anlitad även av Vasa-familjen. Det är oklart varför dessa planer inte förverkligades, men förmodligen berodde det på att pengarna inte räckte till.

Exakt var Märta finns verkar som sagt oklart, men vid inspektioner har man hittat trasiga kistor efter att flera av dem har staplats på hög. Gravkammaren har också jordgolv, vilket påverkar nedbrytningsprocessen varför det är troligt att hennes kista och kvarlevor inte längre finns kvar. Att hon själv inkluderas i gravmonumentet liksom att så många placerar henne där, tyder på att hon ändå finns där nere. Enda andra tänkbara gravplatsen jag kan komma på är i Västervik och det finns inga uppgifter om eller tecken på att hon ligger begravd där.

Arkeologen i mig visste att det fanns en stor risk att hennes kvarlevor skulle vara borta, men det gör ändå lite ont i mig att hon faktiskt inte verkar göra det. Däremot verkar Svante vila tryggt i sin kista, vilket gör mig lite gladare.

lördag 14 mars 2020

En ring och två kors från Sturekoret

Ring upplockad ur Sturegraven 1815
I tisdags (10 mars 2020) besökte jag Uppsala domkyrka. Dels gick jag en vända i själva kyrkorummet där jag hälsade på i såväl Vasarnas som Sturarnas gravkor. Därefter tog jag hissen upp till domkyrkans museum Skattkammaren i ett av tornen.

Museet består av tre våningar varav Sturekläderna, Märtas kista och Vasarnas begravningsregalier finns på den understa.

När man ska upp i Skattkammaren får man med sig en ficklampa samt ett häfte med beskrivningar av museets föremål. Jag ska erkänna att jag aldrig haft ett större intresse för de kyrkliga föremålen, varför jag bara ytligt brukar studera de övre två våningarna i tornet bortsett från drottning Margaretas gyllene kjortel på översta våningen. Därför har jag inte läst särskilt noga för dessa föremål tidigare. Vid en närmare läsning, fanns plötsligt en liten text om ett par föremål som plockades upp ur Sture-graven 1815 på den översta våningen.

Två kors som plockades upp ur Sturegraven 1815
Föremålen var de två kors som ni kan se på bilden här intill till höger samt den ring som ni ser ovan till vänster.

Om ringen står bara en beskrivning av dess utseende samt att den togs upp ur Sture-familjens krypta 1815. Korsen beskrivs på samma sätt med utseende och var de hittades, men med tillägget att de är svenska arbeten från andra halvan av 1500-talet.

Jag kände inte till att man var nere i graven 1815 innan och kommer definitivt kolla upp om det finns mer information. Vilka korsen har tillhört låter jag vara osagt då de kan ha burits av såväl kvinnor som män. Däremot är ringen mer intressant. Den är väldigt liten, så det handlar uppenbart om en kvinnoring. Jag tänker absolut se om det går att få mer information hos vem den hittades, men jag tycker inte det är orimligt att tro att den nog tillhört Märta Leijonhufvud. Hon är mig veterligen den enda vuxna kvinna som har begravts där.

söndag 22 april 2018

Sturekoret och bokrelease

I fredags 20 april 2018 var jag på bokrelease av boken Furstinnan. En biografi om drottning Katarina Jagellonica i Uppsala. Boken är skriven av Eva Mattsson som jag mötte i samband med hennes föredrag på Vasamuseet tidigare i vår.

Även om jag brukar vara en snabbläsare, har jag inte hunnit mer än bläddra igenom den, men den ser jättefin ut. Boken är den första biografin som har skrivits om Katarina och jag hoppas få tid att läsa den snart.

Jag kände ingen och har bara träffat Eva en enda gång, men tyckte ändå att bokreleasen var bra. Typiskt nog råkade jag få en så tydlig bild av en väldigt bra öppningsscen på min Vasaberättelse just då, men jag lät det vänta tills jag var på tåget hem.

Jag hade egentligen planerat att besöka Domkyrkomuseet igen innan jag gick till bokreleasen i caféet strax intill, men hade inte tid för annat än att gå ett varv i Uppsala domkyrka.

Jag tycker om att gå i kyrkor. Det känns alltid avstressande och det är särskilt roligt att gå i domkyrkan eftersom så många av "Vasarnas" gravar finns där. Jag brukar hälsa på dem och ibland prata med dem. Jag hamnade mitt i en turistgrupp i Gustav Vasas gravkor, varför jag valde att främst hålla mig till Sturekoret. Till vänster kan ni se ingången och eftersom de betyder väldigt mycket för mig, tycker jag det är fint att både Märta Leijonhufvuds och Svante Stures familjevapen finns med sida vid sida.

Sturekoret är väldigt belamrat med ett altarskåp och stolar idag och även om jag förstår behovet av att ta in moderna aktiviteter (Det är platsen för de mindre, dagliga gudtjänsterna i kyrkan.) i det också, tycker jag att det är lite synd.

Det är ett vackert gravvalv med beigea väggar prydda med någon form av växtmönster
blandat med den yngre Stureättens vapensköld (D.v.s. egentligen adelsätten Natt och Dags.) På väggarna finns ett par tavlor med skulpturer och andra dekorationer och jag önskar att det gick att läsa på dem vad det står. Det enda jag lyckades få ut var Svante. Över de båda större tavlorna finns även avbildningar av änglar.

Jag har inte hittat någon uppgift om Sturegraven öppnats eller inte och jag önskar så att jag kunde få tillstånd att få göra det en dag och likaså Vasakoret också förstås. Det vore så väldigt intressant att se vad man kan få veta om dem med den senaste tekniken. För mig gäller det särskilt Märta eftersom det inte finns något känt porträtt av henne tillgängligt.