Kalmar slott - Kungsköket

För ett tag sedan besökte jag Kalmar slott som i år öppnat upp rum som tidigare inte varit tillgängliga för allmänheten: Kungsköket. Det var huvudorsaken till den alltför korta Kalmarresan som även inkluderade en utflykt till Stensö, men mer om det i ett senare inlägg.

Som ni som har följt den här bloggen ett tag var jag i London i september 2019. Under den vecka jag var där, besökte jag såväl Towern som Hampton Court. På det senare slottet hade man gjort iordning Henry VIII:s kök, något som jag tog upp i inlägget Hampton Court: Hem till Henry VII (13 oktober 2019). Där hade man lagt upp en blandning av låtsas- och verkliga råvaror som användes vid matlagning åt Henry och hans hov. Man eldade också i de öppna spisarna, vilket bidrog till förståelsen av hur köken kunde upplevas för de som vistades där. Från Horrible Histories vet jag också att de köksanställda drack stora mängder öl och vatten för att svalka ner sig själva. När de sedan kissade ut det, hade detta en avkylande effekt på rummet. 

Storbritannien är ofta helt fantastisk på populär historieförmedling och jag har länge önskat att svensk kulturarvssektor och populärhistoria skulle ta ett större intresse för vad och hur de förmedlar det och inte bara deras historia. Visst är brittisk populärhistoria också full av kungar och krig (De har trots allt en i betydligt större utsträckning fullkomligt brutal historia än vad vi har.), men detta varvas med information om vardagslivet, något som jag skrev om i inlägget The Tower of London: Wicked Women och riddarutbildning ( 12 oktober 2019) och som man kan säga att förmedlingen av Henry VIII:s kök på Hampton Court också representerar. 

Trots att vardagen utgör majoriteten av alla människors liv, är detta inte något som intresserar de som förmedlar svensk historia populärt i särskilt stor utsträckning. Den akademiska historieforskningen är tack och lov annorlunda och bättre i detta avseende och t.ex. Gender and Work-projektet har ett fokus på folks arbete och det glädjer mig att äktenskapet ska förmedlas i TV snart av bl.a. Brita Planck som faktiskt skrivit om det populärt i boken Förnuft och känsla: adel, kärlek och äktenskap. 

Det bristande intresset för egentligen något annat än olika former av våldshandlingar och en på tok för abstrakt och ytlig syn på makt och politik gör att man avhumaniserar och demoniserar det förmoderna Sverige (medeltiden anser man tydligen numera inte ens vara del av den svenska historien!). Gustav Vasa styr landet i 40 år, men hans gärning reduceras till ett, i sammanhanget fåtal uppror som framför allt sker i början av hans regeringstid. (Dackefejden sker i mitten av regeringstiden och har lite andra orsaker än övriga, men det är en annan historia.) . I princip inget sägs om att han tar över ett totalt ruinerat och utplundrat land som vid hans död har omvandlats till ett välmående rike med en stabil ekonomi (som hans äldsta son [omedvetet] verkar göra allt för att förstöra genom att tvinga in Sverige i ett fullständigt onödigt krig som slutar i Älvsborgs lösen). Var var den delen i "jubileumsutställningen" Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt som Kalmar slott hade förra sommaren (2020) och som tydligen ska vandra runt på svenska slott under de kommande åren (i år är den på Vadstena slott) och som man gick ut hårt med handlade om Gustav Vasas maktmissbruk. Men hur ska man kunna veta att han missbrukade makten om man inte intresserar sig ett dugg för vad det faktiskt innebär att ha makt under tidigmodern tid, likheter/skillnader med makten av idag eller hur riket styrs vare sig då eller nu? Och som jag skrev i inlägget Kalmar slott: Gustav Vasa talar ur skägget, en utställning om makt (20 juli 2020) tyckte jag det mest blev våldspornografi. Ett ensidigt fokus på enskilda (onormala) händelser, leder till att de blir det normerna samtidigt som normaltillståndet inte lyfts fram eller förklaras. Gustav Vasa är ond dels för att man bestämde det på 1930-talet, för att Benito Mussolini läste den typ demokratiske mannen Niccoló Machiavellis politiska satir Fursten bokstavligt och för att Nils Dacke blivit martyr för moderna svenska libertarianer och kommunister trots att han torterar fogdar till döds och troligen skulle bli klassad som terrorist idag.

Mot bakgrund av detta framstår Kungsköket som en tvärvändning i vad och hur Kalmar slott förmedlar det svenska 1500-talet. I inlägget Vad gjorde slottsfruar på 1500-talet hela dagarna? (23 juni 2019) efterfrågade jag mer vardag i den populärhistoriska förmedlingen av det svenska 1500-talet och man kan väl säga att det var lite det Kalmar slott gav mig med Kungsköket. Den är jordnära, visuellt tilltalande och den demoniserar ingen. Under visningen jag deltog i, fick vi bl.a. veta att det gick åt 9 ton ved i veckan att hålla ugnarna varma på Kalmar slott och att det fanns ett par personer anställda enbart för att vända köttet i ugnen. 

Kungsköket var bara ett av flera kök på Kalmar slott och de har faktiskt sedan innan en mindre utställning av ett annat intill det bord man dukat upp i Grå salen som föreställer Johan IIIs påskmiddag på slottet. Att förmedla vad historiska svenskar åt har också varit lite av en trend sedan Historieätarna visades på TV. Till skillnad från det programmet, var man under visningen på Kalmar slott noga med att förmedla både den mat som vi kan känna igen och den mat som är annorlunda för oss och det kändes inte överflödigt. Tvärtom har man expanderat konceptet och det kändes underbart att få strosa omkring i ett helt kök. Som ni ser på guideboken på bilden överst i inlägget, har Kalmar slott som slogan "Ett levande slott" och jag har även sett dem använda "A Real Castle". Då kanske man även bör förmedla vardagen på slottet och Kungsköket är en bra del av det.

Mat, musik och historia -1500-talet

Vasamuseet har nu under hösten tre historiekvällar (från 1500-, 1600- respektive 1700-tal). I tisdags deltog jag i kvällen om 1500-talet.

Det började med en kombinerad konsert och föredrag om 1500-talet och sedan blev det en helt underbar middag som var helt fantastisk! Vi åt bl.a. knäckebröd, surdegsbröd, potkäs, jordärtskockssoppa med syrlig grädde, inlagd strömming, inkokt lax och brax i gelé, leverpastej, stek med gräddsås, rotfrukter, torkad frukt i rom och timjankorvar som kom att bli en stor favorit hos mig. (Det där är vad jag minns att vi åt. Det kan ha varit saker jag glömde)

Överlag tyckte jag kvällen var helt underbar. Smak är kulturellt och även om maten nog mer kan sägas vara en modern tolkning av de råvaror som man kan se användes, tycker jag ändå att man får en annan uppfattning om en tidsperiod utifrån vad de åt.

Musiken vi lyssnade på spelades på ett instrument som heter viola da gamba och det blev jättevackert. Ett av styckena (Jag tror det var det som enligt programmet hette Chi passa per'sta strada.) är vanligen skriven för fyra stämmor, men just i Stockholm har man hittat en version skriven för sex stämmor.

Föredraget måste jag dock säga bara får ett "okej". Delarna där hon gick igenom musiken och beskrev Erik XIV:s kröning var jättebra. Delen där hon gick igenom olika arbetsgrupper på Stockholms slott var relativt bra och hon nämnde flera kvinnor som arbetade där. Dock skulle jag vilja att hon förklarade lite mer av vad de olika yrkesgrupperna hade för uppgifter och hur vardagen på slottet gick till. Inte minst gästabudsförberedelser hade det varit trevligt att få höra mer om.

Överlag var det framför allt Vasakungarna Gustav Vasa och Erik XIV som togs upp. Jag saknade dock drottningarna. Vad gjorde de egentligen?! Den enda kvinna som nämndes mer specifikt var Karin Månsdotter och som vanligt var det fokus mest på hur Erik skämde ut hela familjen när han gifte sig med henne och att hon var enda orsaken till att Eriks bröder gör uppror. Jag tror inte det! Liksom jag skrev i mitt inlägg om Sturarna. Makten, morden, missdåden finns det en annan person som källorna verkligen säger är allmänt hatad kring Erik: Jöran Persson. Jag tror att det faktum att Erik benådar honom är främsta orsaken till upproret. Att bara fokusera på Karin i sammanhanget framstår enligt mig som ganska misogynt.

Det värsta under föredraget var dock det verkliga faktafelet att säga att Margareta Leijonhufvud var Gustav Vasas änkedrottning och helt glömma bort Katarina Stenbock. Det är en så väldigt lättillgänglig information också, varför det kändes rätt okunnigt.

Mina åsikter om föredraget tyngde dock inte ner kvällen särskilt mycket och jag tyckte ändå att det var helt fantastiskt. Tyvärr är 1600-talskvällen fullbokad, varför jag inte kommer att kunna delta vid det tillfället. Jag hoppas dock att det kommer fler chanser.