Visar inlägg med etikett Drottning Margareta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Drottning Margareta. Visa alla inlägg

tisdag 13 december 2022

Tankar kring Salve och en eventuell fortsättning

Om ni följt den här bloggen ett tag, kommer det kanske inte som någon överraskning att jag älskade SVT:s sommarlovsprogram Salve som visades 1997. Jag skrev väldigt tidigt i den här bloggens historia inlägget Salve (22 mars 2018) och har återkommit till programmet vid ett flertal tillfällen sedan dess. Inlägget var en omarbetning av en presentation jag höll inom ramen för en kurs i publik arkeologi för mer än tio år sedan. Då analyserade jag Salve som ett populärhistoriskt förmedlingsprojekt. Fram till dess trodde jag att jag var den enda som mindes programmet trots att det var väldigt populärt när det visades både i sitt original sommaren 1997 och i sin nerkortade version hösten 1998. 

Det är lätt att tolka min kärlek som nostalgi eftersom jag var nästan 13 sommaren 1997 och jag är väldigt missnöjd med hur historia förmedlas i Sverige idag. Visst är det säkert en del nostalgi, men jag har en helt annan relation till programmet idag än jag hade när det visades. Idag är relationen präglad av min arkeologiutbildning till stor del och den analys av programmet som jag gjorde till kursen jag nämnde ovan. I samband med den gick jag igenom Kalmar läns museums egenutvecklade pedagogiska metod Historiska tidsresor. När jag omarbetade min kursuppgift, tog jag bort den delen då jag inte trodde att den skulle tilltala bloggläsare, men den finns att läsa om här. Mot bakgrund av vad jag idag vet om det svenska 1500-talet, har jag en del att säga om ämnena man har valt att introducera för barn för det seklet, men jag lämnar det därhän så länge. En dag kanske jag skriver mer om metoden, här på bloggen, men efter mitt besök på danska Sagnlandet Lejre i somras, kan jag inte låta bli att tänka på det gamla kinesiska ordspråk som är deras motto: "Jag hör och jag glömmer. Jag ser och jag minns. Jag prövar och jag förstår." Man försökte ju göra något liknande genom att bygga upp en stad med kulisserna från Salve efter att serien gjordes, men det gick inte alls bra.

I vilket fall som helst upptäckte jag här om dagen att Henrik Ståhl som spelade Nils 11 juli i år (2022) lade upp en video på sin Youtube-kanal kallad Salve-Nils längtar tillbaka till 1397. I den spelar Ståhl Nils igen (iklädd sina kläder från Salve, både 1900-tal och medeltida) och berättar att han längtar tillbaka till Kalmar 1397 och gärna reser dit igen. Ni kan säkert gissa att mitt hjärta jublade. Jag förstår inte hur jag har kunnat missa det så länge. 

Jag vet att Ståhl lade upp ett inlägg och frågade om folk mindes Salve på sin Instagram ungefär samtidigt. Jag känner att jag nog var för entusiastisk i min kommentar till honom där (Jag blir lätt det när något träffar mig rätt i hjärtat.), så jag nöjde mig med att skriva lite hjärtan direkt till honom denna gång. Det hindrar mig ju däremot inte från att skriva ett blogginlägg för att närmare gå igenom vad jag tänker. Jag är så glad över att han åtminstone verkar vilja göra något mer efter alla dessa år. Med tanke på hur populärt Salve var, önskar jag att det hade gjorts en julkalender med dem. Jag har alltid tyckt att det hade varit ett bra tillfälle att förmedla hur man under medeltiden tacklade vintern.

Salve har, som sagt, varit med mig sedan sommaren det visades och kanske ännu mer senaste åren när jag rest runt på jakt efter Vasarna och Sturarna. Jag hade t.ex. inte förväntat mig att hitta den första riktiga Rosenstråle (Gunilla Jönsdotter) i St Nicolai kyrka i Örebro och jag tyckte ett tag att det var synd att ärkebiskop Jakob Ulfsson som "lobbar in" Gustav Trolle som sin efterträdare (Den gamle räven som Gustav Vasa kallar honom.) tillhörde samma frälsesläkt som Katarina i Salve (Örnfot). 

För övrigt har det funnits en riktig Katarina Bengtsdotter (Örnfot) som levde i slutet av 1300-talet och som var nunna i Vreta kloster och som hade en bror som hette Karl som dog kring 1398. Det är oklart om det är henne man menade. Enligt Ebbe Westergren och Tord Nygrens bok Tillbaka till medeltiden blev en Erik Karlsson (Örnfot) dubbad till riddare och då Westergren (som jobbade på Kalmar läns museum) var väldigt involverad i Salve, så det finns en möjlighet. 

Jag har inte närmare studerat släkten Örnfot än så. Därför vt jag inte hur de är släkt, men även Holmsten Rosenstråle är en riktig person, så det finns en absolut möjlighet. Enligt Westergren och Nygren blev även Herr Holmsten dubbad till riddare vid unionskröningen. I det fallet nämner de att "Riddare Rosenstråle" heter Holmsten under gästabudet i nästsista avsnittet, så där är det säkerställt att det är han. När man läser Westergren och Nygrens bok får man också intrycket av att de i Salve befolkade det fiktiva Kalmar med de riktiga personerna så långt det var möjligt: bagarfrun hette Kristina och föreståndarinnan för badstugan som Katarina jobbade för i Salve hette Rodwy.

I Salve var Sven Sture ledare för anhängarna till Albrekt av Mecklenburg som kort och gott kallas mecklenburgare. Han är dansk och hade en "komplicerad" relation till drottning Margareta. Hans dotter Katarina gifte sig med Bo Stensson (Natt och Dag) och det är så Sture-namnet hamnar hos Natt och Dag-ätten. Hennes barn tar nämligen hennes namn och hon och Bo verkar även vara de som väcker upp namnet Svantepolk, men i den (idag) mer kända kortformen Svante. Detta skrev jag om i inlägget Svante (10 juni 2022). Deras, idag, mest "kände" son är dock Nils Bosson Sture som spelade en avgörande roll i slaget vid Brunkeberg 1471. 

Den senaste upplevelsen i verkligheten jag har haft som jag relaterat till Salve är dock när min väninna visade mig Roskilde domkyrka första gången. Där ligger drottning Margareta begravd trots attt Erik av Pommern begravde henne i Sorø klosterkyrka enligt hennes egen anvisning. Roskildebiskopen Peder Jensen Lodhat flyttade henne emellertid till Roskilde, men det är en annan historia. 

En annan som har sin grav i Roskilde domkyrka är emellertid Abraham Brodersson Tjurhuvud trots att han blev halshuggen av Erik av Pommern och därför inte borde ha fått begavas i vigd jord. Margareta ogillade dock beslutet och begravde honom därför i en icke-namngiven grav i korgången (se bilden här ovanför till vänster). När min väninna berättade det, gjorde min hjärna direktkopplingen till att Erik av Pommern i Salve vid ett tillfälle säger till Abraham: "Herr Abraham! När jag blir kung kommer jag att halshugga Er." 

Efter att ha fått möjligheten att besöka Kalmar och gå runt på platsen vid Kalmar slott där man byggde upp Salve-staden och spelade in programmet, har jag fått en ännu starkare uppskattning för hur mycket jobb som lades ner bara för att maskera grindstugan. Taket syns, men bara om du vet om var du ska leta. Jag undrar om det var en självklar plats eftersom den är lite nersänkt, vilket gjorde det lätt att dölja "moderniteter" eller om man prövade med andra också.

Som ni förstår älskar jag tanke på en uppföljning samtidigt som det skrämmer mig också eftersom jag är rädd att det subtila genusproblematiserandet som jag beskrev i mitt ovan nämnda inlägg Salve från 2018 skulle uppförstoras på bekostnad av berättandet. Jag vill att berättandet ska förbli grundat på fakta om medeltida vardagsliv och att Katarina ska förbli den karaktär hon var med både "maskulina" och "feminina" sidor och inte maskuliniseras helt till en "strong female character" och lyftas fram samt att allt ska bli för "agendadrivet" på bekostnad av berättandet och den relaterbara mänskligheten (vilket är typiskt för svensk historieförmedling av idag som jag har sagt tidigare). 

Det finns även andra frågor som man behöver svara på innan man börjar fundera på ett manus: 

  • Vem ska man tilltala? Dagens barn eller de som var barn när serien först visades 1997 och som original gjordes för? Det är trots allt olika tilltal. 
  • Ska Nils komma tillbaka till just 1397 igen eller ska det ha gått 25 år även i den historiska delen? Jag kan se för- och nackdelar med båda. En fördel med att det skulle ha gått 25 år är bl.a. att man skulle kunna ha med Filippa som bara nämndes som trolovad med Erik av Pommern i originalet (eftersom hon var tre år då). Filippa vore fantastiskt att ha med enligt mig eftersom hon är betydelsefull för svenskarna.

Som sagt skulle jag älska en "reunion" eller en fortsättning, men jag ser även problemen med ett sådant projekt. Jag har väldigt länge önskat mig ett ordentligt, tvärvetenskapligt, forskningsprojekt om Kalmarunionen över de nordiska nationsgränserna. Dels för att undvika nationalistiska (och i det svenska fallet absurda "antinationalistiska") tolkningar. Dels för att det skulle få in nya perspektiv och förståelse. Jag fyllde som sagt 13 år 1997 och vet därför inte riktigt helt vad som gjordes då. Boken Unionsdrottningen. Margareta I och Kalmarunionen (även kallad Margarete I. Kalmarunionen 600 år) publicerades och är tvärvetenskaplig, men jag kan inte säga om den föregicks av något omfattande forskningssamarbete där man diskuterade och lärde av varandra.

Jag vet nog vad folk tänker och jag har absolut slösat för mycket tid och energi de senaste 25 åren på att se om och reflektera för mycket över ett barnprogram. Som sagt har det betytt väldigt mycket för mig och gav mig ett medeltidsintresse bortom riddare som jag ännu idag bygger vidare på. Det här är ytterligare ett mer spontant skrivet inlägg utifrån tankar som bara dykt upp. Jag tänker att den skrivkramp som drabbat mig senaste året kanske åtminstone blir bättre om jag bara skriver det som kommer för mig.





Bild 1: Salve DVD-omslag
Bild 2: Drottning Margaretas gravtumba i Roskilde domkyrka
Bild 3: Gunilla Jönsdotter Rosenstråles och hennes man Lubert Didriksson Kauers grav i St Nicolai kyrka i Örebro
Bild 4: Abraham Brodersson Tjurhuvuds icke-namngivna grav i Roskilde domkyrka.
Bild 5: Kalmar slott
Bild 6: Omslag; Unionsdrottningen. Margareta I och Kalmarunionen 
Bild 7: Omslag; Margarete I. Kalmarunionen 600 år



tisdag 19 juli 2022

Margareta av Antiokia

Fruntimmersveckan finns belagt som namn på den vecka i juli då sex av dagarna har kvinnliga namnsdagar från 1870. Dess ursprung finns dock i medeltiden då fyra kvinnliga helgon firades mellan 20 och 24 juli: Margareta av Antiokia (20 juli), Praxedis (21 juli), Maria Magdalena (22 juli) och Kristina av Bolsena (24 juli). 1698 tillkom Abrahams hustru Sara 19 juli och 1755 ersattes Praxedis av Johanna. 1827 togs helgonet Apollonaris av Ravenna bort 23 juli till förmån för kronprinsparet Oscar (II) och Josefinas barn prins Gustaf som föddes samma år. Han skulle ha hetat Emma om han blivit en flicka.

Först ut i "originalet" av fruntimmersveckan är, som sagt, Margareta. Det är ett grekiskt eller latinskt namn med ursprung i ett persiskt ord som betyder pärla och är känt i Sverige sedan 1000-talet när Inge d.ä. och drottning Helena döpte en av sina döttrar till Margareta Fredkulla. Därefter har det burits av flera kungligheter som drottning Margareta, kronprinsessan Margareta, Karl IX:s dotter Margareta Elisabet och inte minst drottning Margareta Leijonhufvud. Det är även namnet på t.ex. Gustav Vasas syster Margareta Vasa och Svante Sture och Märta Leijonhufvuds dotter Margareta Sture samt på änkan som tog slutförde bygget av Vasaskeppet Margareta Nilsdotter. Utöver dessa prominenta personer, råkar det även vara ett av mina andranamn då jag är uppkallad efter min mormor Alida Margareta. Men vem var då helgonet Margareta som är den som ursprungligen firades 20 juli i den västliga kristendomen (17 juli i den östliga där hon kallas Marina)?

Mycket om henne är oklart, men hon är helgon för Malta och de maltesiska städerna Sannat och Cospicua, gravida, döende, njursjukdom, bönder och oskyldigt anklagade. Hon ska ha kommit från staden Antiokia i Psidien i Mindre Asien och varit dotter till en hednisk präst vid namn Aedesius. 

Margaretas mor ska ha dött strax efter förlossningen och hon ska ha ammats av en kristen kvinna. När Margareta sedan följde sin ammas exempel, slängde fadern ut henne och hon adopterades av amman. Därefter ska hon ha levt som herde på landsbygden

Den romerske prefekten Olybrius ska ha förälskat sig i henne, men när hon avvisade honom, drog han henne inför rätta, torterade henne och slängde henne i fängelse. Där blev hon uppäten av Djävulen i drakskepnad, men hennes kors var för svårsmält så han spottade ut henne igen. Därefter halshöggs hon ca 304 e.Kr. 

Helgonkulten kring Margareta spreds i Europa med korstågen. Hon är en av de fjorton nödhjälparna, en av de fyra Virgines capitales och en av de helgon vars röster Jeanne d'Arc säger sig ha hört.

Margareta-motiv (ofta med drake) är vanligt förekommande i konsten både under medeltiden och renässansen och jag undrar om det inte är i hennes egenskap som drakdräpare. Lite som en kvinnlig Sankt Göran som också var ett populärt motiv under samma tid.

Saint George är ju Englands skyddshelgon och även Margareta verkar ha varit populär där. Juliana Dresvina har skrivit boken A Maid with a Dragon. The Cult of St Margaret of Antioch in Medieval England. (Jag vill läsa den, men den kostar lite väl mycket.)

Även inom heraldiken återfinns Margareta t.ex. på kommunvapnet för Vehmaa/Vemos kommun i Finland (Se bild 2.) och på stadsvapnet för staden Rötz i Bayern i Tyskland (Se bild 3.). Varför de valt henne har jag inte lyckats få reda på.



Bild 1: Sankta Margareta som herde av Francisco de Zurbarán (1631). Lånad från Wikipedia.

Bild 2: Finska kommunen Vehmaa/Vemos kommunvapen. Lånad från Wikipedia.

Bild 3: Tyska staden Rötz stadsvapen. Lånad från Wikipedia.

söndag 1 mars 2020

Ett besök i Roskilde domkyrka

Drottning Margaretas gravtumba
24 februari 1389 mötte Albrekt av Mecklenburgs styrkor drottning Margaretas i slaget vid Åsle i Västergötland. Drottning Margareta stod som segrare och kunde i förlängningen bygga vidare på Kalmarunionen.

24 februari 2020 "firade" jag årsdagen av slaget genom att besöka Roskilde domkyrka och "hälsa på" drottning Margareta som ligger begravd i kyrkan.

För er som har följt den här bloggen ett tag, är det nog ingen överraskning att jag fortfarande är ett stort fan av Salve som var SVT:s sommarlovsprogram i samband med att Kalmarunionen fyllde 600 år 1997. Jag skrev mer ingående om programmet i inlägget Salve och historisk fiktion (22 mars 2018). Drottning Margareta var inte en särskilt stor del av programmet, men en ständig närvaro i det, varför mitt intresse för henne som person och hennes livsgärning väcktes samtidigt. Därför kan jag inte underskatta hennes betydelse för mitt historieintresse. I nära nog 23 år har jag därför velat besöka Roskilde domkyrka och det blev äntligen tillfälle för det under min resa till Danmark nyligen.

Utveckling av Roskilde domkyrka i Lego
Som jag skrev i inlägget Vendsyssel teater - Stormene (25 februari 2020) hjälpte pjäsversionen av min väninna Maria Hellebergs roman Stormene mig att visualisera den danska reformationen på ett helt annat sätt. Kanske var det därför jag tänkte extra mycket på likheter och skillnader mellan Roskilde och Uppsala domkyrka. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det just nu och jag känner att det kräver mer utforskning, så jag lämnar det därhän så länge.

Som ni säkert kunnat gissa utifrån min användning av Disney-Rapunzels Lego-version som Märta Leijonhufvud, är jag ett stort Lego-fan. Bygget av en Lego-version av Durham Cathedral i England visar att det kan vara ett väldigt effektivt medium för modeller och det kan även fungera som ett bra sätt att göra besökare delaktiga. Örebro slott gjorde förra året också en mini-modell av slottet i Lego som man kunde köpa där, men i övrigt är det förvånansvärt outnyttjat i officiella kulturarvssammanhang. Men vilka andra ska använda det om inte danskarna? I Roskilde domkyrka fanns ett flertal modeller som visade kyrkan under olika byggnadsfaser och jag tyckte de var helt fantastiska. Enda problemet: Jag ville också ha en!

Gång i Roskilde domkyrka
En större mängd danska kungligheter ligger begravda i Roskilde. Utöver drottning Margareta, ligger t.ex. Frederik II begravd där. Tillsammans med Erik XIV och Jöran Persson drog han igång Nordiska sjuårskriget. I samband med att Sverige höll på att inta Bohus fästning utanför Kungälv kom två av Frederiks landsknektar att bli de första självmordsbombarna i Nordens historia då de tände på krutförrådet i botten av ett av tornen och sprängde bort svenskarna i vad som kallas den bohusiska smällen. Denna lät Frederik avbilda på sin gravtumba, men dessvärre har kyrkan valt att spärra av den och Christian III:s på ett sådant sätt att det tyvärr är omöjligt att se reliefen och det mesta av gravtumborna samt Kristian I:s grav i golvet i koret.

En häst (ovan) och en stridselefant (under).
Det finns massor av vacker och spännande konst i kyrkan. På ryggstödet på kannikestolarna i högkoret finns träreliefer som berättar olika bibliska historier. Här till höger kan ni se ett medeltida danskt tolkningsförsök av mackabéernas stridselefanter.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är något älskvärt över sådana här försök att tolka sådant som man aldrig har sett, men hört berättas om. Det är lätt att skratta åt dem och jag undrar verkligen vad den som skulle förklara för träsnidaren hur en elefant såg ut sa. Samtidigt tycker jag också att de ger uttryck för att vi alltid utgår från något som vi känner till när vi nalkas det för oss okända samt den fantasi och kreativitet som också kommer med att vi utvidgar våra kunskapshorisonter.

onsdag 15 maj 2019

Kalmar slott

Kalmar slott
Som jag skrev i inlägget Nils Dacke - den småländske upprorsmakaren (28 april 2019), besökte jag nyligen Kalmar en andra gång i år. Denna gång hade Kalmar slott börjat ha öppet även på vardagar och därför blev det en tur dit denna gång utöver föredraget på Kalmar läns museum.

Slottet till hör de stora vasaslotten och här har man verkligen satsat på en utställning om Vasaätten. Detta uppskattade jag då 1500-talet, framför allt, känns väldigt osynligt ibland.

I ett av rummen fanns också en mindre utställning om Kalmarunionen och drottning Margareta. Här fanns en byst och en rekonstruktion av den av Margareta, en karta över Kalmarunionens omfattning samt en rekonstruktion av den gyllene klänning som sägs ha tillhört henne och som idag förvaras i Skattkammaren i Uppsala domkyrka.

Originalbysten av Drottning Margareta
Vid det här laget, borde väl den återkommande läsaren av denna blogg redan ha listat ut att jag fortfarande ett stort fan av Salve och kanske är det därför av rent personliga orsaker som jag skulle önska att det fanns mer om Margareta, Erik av Pommern, Filippa och Kalmarunionen på slottet. Trots allt är det en viktig del av Nordens historia och inte minst av Kalmars egen och kunskaper om den behövs inte minst för att förstå Vasatiden.

Det fanns också en utställning om själva slottets historia med modeller som föreställer olika byggnadsfaser, vilket var trevligt och visuellt informativ med fina modeller. Huvuddelen av slottets utställning ägnades dock, som sagt åt Vasaätten. Detta har jag verkligen inget som helst emot som ni säkert förstår.

Rekonstruktion av Elisabet Vasas
kläder

Här fanns ett rum tillägnat några av Vasakvinnorna. Man har låtit sy upp rekonstruktioner av de kläder som Gustav Vasas andra hustru Margareta Leijonhufvud och hans yngsta dotter Elisabet bär på de mest kända porträtten av dem. Här fanns också information om Anna Johansdotter Vasa, dotter till Johan III och Katarina Jagellonica, med tillhörande porträtt.

En av väggarna i rummet ägnades också åt Gustav Vasas döttrar. Här fanns information om Katarina, Cecilia, Sofia och Elisabet med tillhörande porträtt. Den femte dottern Anna saknas däremot helt från rummet även om jag vill minnas att hon finns på det släktträd som målats upp på väggen i rummet intill och som jag har anledning att återkomma till.

1500-talets konstnärer skrev inte alltid vilka personerna de avbildade var, vilket gör att det ofta är svårt att avgöra vem som är vem. Detta har t.ex. hänt med porträtten av Sofia och Elisabet Vasa som man hävdat vara Gustav Vasas första fru, Katarina av Sachsen-Lauenburg respektive Erik XIV:s fru Karin Månsdotter.

Rekonstruktion av Margareta
Leijonhufvuds kläder.
Anna är den enda av Gustav Vasas döttrar som inte har ett känt porträtt och jag undrar om detta är orsaken till att man valt att inte ha med henne. Detta leder däremot till en hel del funderingar på om avsaknaden av porträtt bör vara orsak till att helt utesluta en historisk person. Som arkeolog har jag framför allt jobbat med personer som jag inte ens vet namnet på och ser inget problem med att förmedla deras liv i den mån de oftast väldigt fragmentariska källorna tillåter. Fixeringen vid att bara förmedla personer som går att koppla till ett visst porträtt blir därför konstig för mig och det känns inte riktigt rättvist mot Anna Gustavsdotter Vasa att hennes historia glöms bort medan man framhäver alla hennes systrar.

Det finns t.ex. ingen känd bild av Märta Leijonhufvud. Ändå är det henne som jag själv finner mest intressant personligen. Hur hon egentligen såg ut kan jag bara gissa mig till, men egentligen tycker jag inte att detta är något problem. För mig är det den personlighet som skymtar fram i källorna och hennes livsöde som jag har förälskat mig i. Grunden till mina gissningar om hur hon såg ut baserar jag helt och hållet på hennes barn och storasyster Margareta Leijonhufvud samt att jag gör lite jämförelser mellan hennes barn och Svante av ren uteslutningsorsak.

Magnus Vasa enligt Kalmar
slotts Vasasläktträd 
Gustav Vasas nästyngste son Magnus är ytterligare ett "Vasabarn" som, mig veterligen, inte har något känt porträtt. Därför blev jag väldigt förvånad när jag på det ovan nämnda släktträdet på Kalmar slott fann porträttet här till höger. Jag tänkte att de mycket väl kunde ha hittat en målning som jag hade missat samtidigt som mannen verkade ganska bekant.

I trapphuset utanför rummet vars vägg pryds av släktträdet, har Kalmar slott en skärm där man kan hitta mer fakta om både det ena och andra. Inte minst kan man läsa mer om de fyra Vasaprinsarnas hertigdömen som ni kan se på bilden här till vänster.

Här slog det mig också varifrån bilden av "Magnus" på släktträdet hade kommit. Man ser bilder av Erik XIV, Johan III och Karl IX. Den fjärde bilden, i det nedre vänstra hörnet, borde därför rimligtvis föreställa Magnus Vasa. Problemet är att det inte alls är Magnus Vasa utan hans kusin (och Märtas fjärde äldste son) Erik Sture.

Länk till information om
Vasaprinsarnas hertigdömen
Erik Sture är den yngste av Sturarna som dödas under Sturemorden och märkligt nog står hans namn och titlar klart och tydligt på hans porträtt där också hans föräldrars vapensköldar (Natt och Dag/Sture och Leijonhufvud) finns avbildade. Han är dessutom avbildad i de kläder som tillskrivs honom som finns utställda i Skattkammaren i Uppsala domkyrka.

Detta misstag gjorde mig väldigt förvirrad, även om jag genast insåg varför bilden av den förmodade Magnus på släktträdet verkade så bekant. Som ni säkert har förstått, har jag studerat alla tillgängliga avbildningar av Sturefamiljen ganska noggrant och Erik är en av de tre mest kända av dessa. Därför reagerade jag redan vid släktträdet och allt föll på plats när jag letade runt på skärmen.

Internetsökningarna ledde till att jag upptäckte att felet nog inte är Kalmar slotts från början. Både Wikipedia och Historiesajten har gjort samma fel. Där finns också bilden av Erik Sture vid beskrivningarna av Magnus Vasa och det antas att det är han bilden föreställer.

Porträttet av Erik Sture
Min kritik är egentligen bara små detaljer i en annars väldigt bra utställning. 1500-talet har jag på sistone märkt är rätt osynligt såväl i forskningen som i museiutställningar i Sverige. Medan britterna gärna framhäver sina Tudors på alla sätt de kan komma på, verkar 1500-talet för svenskarna ofta hamna lite mellan två stolar. Särskilt bra tyckte jag om att det var så mycket beskrivningar av annat än makten. Där fanns beskrivningar om vad man åt och t.o.m. ett uppdukat matbord. Det är den typen av historia som jag känner är den som gör det förflutna levande och som gör det lättare att komma historiska personer nära och dessutom förstå dem.



Erik Stures porträtt lånades från Wikipedia.

torsdag 22 mars 2018

Salve

Historiskan gjorde mig idag påmind om att det är exakt 630 år sedan som drottning Margareta blev utsedd till Sveriges "fullmäktiga fru och rätta husbonde". Hon är ju inte en Vasakvinna, men hon har en ganska stor betydelse för Vasatiden och jag tycker nog att hon förtjänar ett personporträtt här på bloggen endera dagen liksom hennes politiska skapelse Kalmarunionen förtjänar ett inlägg. Men det får ligga i framtiden. I detta inlägg tänkte jag istället berätta vad båda har betytt för mig.

Jag har varit historienörd sedan jag var liten. Jag fascinerades tidigt av riddare. Så tidigt att jag inte riktigt minns varifrån det kom. Orsaken till att jag blev intresserad av medeltiden, och alltså i förlängningen även vasatiden är SVT:s sommarlovsmorgon Salve från 1997.

Jag är fullkomligt medveten om hur mycket jag tjatar om det här programmet, men jag kan faktiskt inte låta bli. Det har betytt oerhört mycket för mig och är en bidragande orsak till att jag fick ett så stort medeltids- och historieintresse som jag har idag.

Salve handlar om Nils Svensson som lever på 1900-talet och är helnördig på riddare. Han reser till Kalmar sommaren 1997 eftersom det var 600 år sedan Kalmarunionen grundades och råkar resa tillbaka i tiden till Kalmar 1397. Där blir han kompis med Katarina Örnfot och den klantige riddaren Rosenstråle som han också blir väpnare åt. Margaretas adoptivson (egentligen hennes systers dotterson) Erik av Pommern ska bli kung över hela Norden, men har rätt tråkigt instängd på slottet Därför rymmer han ut i Kalmar och blir kompis med Nils, Katarina och Riddare Rosenstråle. I staden finns däremot också de elaka Mecklenburgarna, ledd av Sven Sture som vill stoppa unionen och göra Albrekt av Mecklenburg till kung igen.

Salve står för en variant av historisk fiktion som jag gillar. Den hade ett tydligt ramverk i historisk fakta och det verkade även finnas en strategi för hur denna fakta skulle användas. Förmodligen är detta ett resultat av samarbetet som SVT hade med Kalmar läns museum. Däremot var man inte begränsad av denna fakta utan kunde utveckla karaktärer och händelseförlopp inom de ramarna. Detta skapade ett sommarlovsprogram som ville förmedla fakta, men som inte tog alldeles för seriöst på det. Det fanns moment med frågestunder där karaktärerna svarade på inskickade frågor från tittarna, men det mesta förmedlades via berättelsen. Det blev roligt att lära och skapade en känsla för tidsperioden.

Och karaktärerna är helt fantastiska! Margareta har en frånvarande närvaro. Det är tydligt att man hela tiden är medveten om henne, men hon syns väldigt sällan till. Katarina å andra sidan är med hela tiden och är inte reducerad till en stereotyp schablonbild av en osynlig medeltidskvinna. Hon är med överallt och också väldigt aktiv genom hela serien. Dessutom är hon aldrig överskuggad av de manliga karaktärerna. Det faktum att hon är riddare i hemlighet skulle kunnat ha gjort att hon reducerades till en pojkflicka, men hon har en del traditionellt kvinnliga drag också och kan vara väldigt mild och omvårdande t.ex. Hennes kvinnlighet accentueras av att hennes typiska klädedräkt är rosa och lila med allt vad det innebär för ett barn som ser serien idag.

Männen är också ganska nedtonade i sin manlighet. Det finns till och med tillfällen i serien då man kan säga att de subtilt driver med mansnormerna. Riddare Rosenstråle är t.ex. långt ifrån lika macho och våldsbenägen som man kan tänka sig att riddare skulle kunna vara. Istället t.o.m. erkänner han att han ogillar våld och vapen. Erik av Pommern är lite tonåring (Han var trots allt bara 15 år när han kröntes 1397.) och lite tjejtjusare, men mognar när han lär känna Nils, Katarina och Riddare Rosenstråle. Han verkar på slutet faktiskt också acceptera och se fram emot att han ska bli kung. Visst är det faktum att han blir kär i Katarina ganska onödigt för berättelsen, men jag uppskattar hur den ändå skildras. Han inser med tiden att han inte kan tränga sig på henne för mycket och även om det görs en del om ridderliga ideal i samband med den kärlekshistorien, accepterar han henne som person och att hon inte besvarar hans känslor. Istället utvecklas deras relation mer till vänskap i slutändan.

Nils då till sist. Han är karaktären som publiken ska lära sig tillsammans med, men istället för att skildras som dum och okunnig som är vanligt med den typen av karaktärer, har han tydligt kunskap om saker "medeltidsmänniskorna" inte förstår. Det är tydligt att de ser på varandras bristande kunskaper genom det faktum att de kommer från olika tider och därför har olika bakomliggande kunskaper och erfarenheter. Det förflutna som en annan kultur. Nils kommer till Kalmar med en väldigt stereotyp bild av både riddare och medeltiden, men lär sig under sin tidsresa att verkligheten inte är sådan. Det var så jag var själv. Salve utvecklade mitt riddarintresse till ett medeltidsintresse som jag fortfarande bygger vidare på och jag är för evigt tacksam över det.