Lagom mycket finsk: Skogsfinnar

Jag håller alltid utkik efter spännande dokumentärserier. I Sverige är det dessvärre ont om sådana, men Utbildningsradion kommer då och då med intressanta serier. En som gått mig förbi är Lagom mycket finsk som producerades redan 2016 och som finns att se på UR Play t.o.m. 30 juni 2020. Serien handlar om sverigefinnar och programledare Maziar Farzin undrar om de blev för "lagom" för att kunna anses vara en minoritet.

Det första avsnittet handlar om skogsfinnarna som under 1500- och början av 1600-talet bosatte sig i andra delar av mellersta Skandinavien (i såväl Sverige som Norge) för att bedriva svedjebruk. Jag har hört om dem innan, men de har mest varit ett namn som flimrat förbi i någon enstaka bok. Totalt rörde det sig om ca 400 släkter från främst Savolax som, vad jag förstått från Wikipedia då var ett landskap i Finland. En av dessa släkter verkar ha adlats: Edelsvärd. De bosatte sig i skogsbygder som tidigare inte hade bebotts i flera delar av landet, men Maziar Farzin besöker de som bor i området kallat Finnskogen i  norra och västra Värmland.

På 1820-talet kom finske Uppsala-studenten Carl Axel Gottlund att intressera sig för skogsfinnarna och han verkar ha gjort en etnografisk resa i de bygder där han samlade in släktnamnen och, som jag förstod det, sammanställde deras traditioner. Skogsfinnarna verkar ha förlitat sig mycket på trolldom som man trodde kunde bota sjuka eller ge bättre skördar. Denna uttrycktes ibland genom musik.

Under 1900-talet kom skogsfinnarna att få dålig status varpå en assimilering till Sverige respektive Norge skedde. Samtidigt kom även deras traditionella marker att bli uppköpta av skogsbolag. Detta ledde till att språket försvann, men de fanns kvar i Värmland ännu 1950-talet skogsfinnar som hade finska som modersmål. Dock verkar kulturen sitta kvar. Maziar Farzin intervjuar personer med skogsfinska rötter som bor i avlägsna gårdar i skogen och en av dem uttrycker det så att hon har elden i generna.

Jag har rötter i Haparanda (som besöks i avsnitt 2) men det är inte bara därför som jag tyckte om serien. Jag gillar historia som berör sådant som ofta "glöms bort" och ofta tycker jag att hela Finland glöms bort i den svenska historieskrivningen. Är 1809 års separation kanske fortfarande är ett för stort sår? Det enda jag önskar är att man hade ägnat lite mer tid åt att prata om varför skogsfinnarna lämnade Finland på 1500- och 1600-talet och hur de togs emot när de först kom till Sverige, men det är bagateller, som sagt gillade jag att höra nu levande skogsfinnar berätta om sin tillvaro och hur de gjorde nävgröt.

Föredrag - Johan III - fridsam krigarkung

Igår kväll var jag på en föreläsning om Johan III på Vasamuseet med historikern Lars Ericson Wolke. Föreläsningen är en del av museets vårprogram som har temat Polen.

De tidigare föredragen jag besökt, har handlat om det Polsk-litauiska samväldet och kvinnor i strid. Båda riktigt intressanta ämnen, men jag tror att gårdagskvällens var den bästa hittills. Inte minst beroende på att Ericson Wolke var en väldigt bra föreläsare.

Det jag visste om Johan sedan innan var att han föddes 20 december 1537 som första barn till Margareta Leijonhufvud och Gustav Vasa. Att han fick Finland som hertigdöme av sin far och att han gjorde uppror mot sin halvbror Erik XIV och blev kung 1568.

Jag visste också att han gifte sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica och blev pappa till Isabella, Sigismund och Anna, att han efter Katarinas död gifte om sig med Gunilla Bielke och fick sonen Johan med henne samt att han flirtade med katolicismen.

Jag hade inte ett jättestort grepp om Johan som person med andra ord, men han har alltid varit en av personerna som jag tyckt har varit mest intressanta. Vad driver en människa att fängsla och döda sin egen bror (ärtsoppa eller inte!)?

Jag tycker att just den aspekten av föreläsningen var bland det mest intressanta i Ericson Wolkes föreläsning. Något som fått mig att reagera när jag läst böcker om Vasarna är att en del historiker har lite problem att relatera till dem som riktiga människor. Jag har hajat till på uttryck av förvåning över att de blir oroliga när deras barn och makar är sjuka bl.a. Därför blev jag positivt överraskad när Ericson Wolke gick in på att fångenskapen nog påverkade Johan på ett ytterst personligt plan. Inte minst då den ryske fursten Ivan IV (Ivan den förskräcklige) tyckte att Erik skulle skicka Katarina till honom då han hade velat gifta sig med henne själv. Eftersom Katarina blev kvar hos Johan, var detta inget som Erik nappade på, men att dottern Isabella både föddes och dog under fångenskapen måste nog ha varit påfrestande mentalt för Johan, vilket Ericson Wolke faktiskt tog upp. Detta skulle ju även kunna vara en orsak till att han på ålderns höst vill ha hem Sigismund som han lyckats hjälpa att bli vald till kung av Polen-Litauen.

Jag gillar när det inte bara handlar om personerna som brickor i ett maktspel utan när de även får vara mänskliga. Det är faktiskt därför jag vill göra fiktion av dem.

Det jag främst tar med mig från föreläsningen är däremot att Johans år som hertig i Finland 1556-1563 är jätteviktig i den finska historien då det är första gången som Finland blir en egen politisk enhet och att Katarina Jagellonica tog med sig den första glassmaskinen till Norden i samband med att hon och Johan flyttade in på Åbo slott. (För att inte nämna att jag fick de två böcker jag har som Lars Ericson Wolke har skrivit signerade.)