Visar inlägg med etikett Margareta Leijonhufvud. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Margareta Leijonhufvud. Visa alla inlägg

tisdag 19 juli 2022

Margareta av Antiokia

Fruntimmersveckan finns belagt som namn på den vecka i juli då sex av dagarna har kvinnliga namnsdagar från 1870. Dess ursprung finns dock i medeltiden då fyra kvinnliga helgon firades mellan 20 och 24 juli: Margareta av Antiokia (20 juli), Praxedis (21 juli), Maria Magdalena (22 juli) och Kristina av Bolsena (24 juli). 1698 tillkom Abrahams hustru Sara 19 juli och 1755 ersattes Praxedis av Johanna. 1827 togs helgonet Apollonaris av Ravenna bort 23 juli till förmån för kronprinsparet Oscar (II) och Josefinas barn prins Gustaf som föddes samma år. Han skulle ha hetat Emma om han blivit en flicka.

Först ut i "originalet" av fruntimmersveckan är, som sagt, Margareta. Det är ett grekiskt eller latinskt namn med ursprung i ett persiskt ord som betyder pärla och är känt i Sverige sedan 1000-talet när Inge d.ä. och drottning Helena döpte en av sina döttrar till Margareta Fredkulla. Därefter har det burits av flera kungligheter som drottning Margareta, kronprinsessan Margareta, Karl IX:s dotter Margareta Elisabet och inte minst drottning Margareta Leijonhufvud. Det är även namnet på t.ex. Gustav Vasas syster Margareta Vasa och Svante Sture och Märta Leijonhufvuds dotter Margareta Sture samt på änkan som tog slutförde bygget av Vasaskeppet Margareta Nilsdotter. Utöver dessa prominenta personer, råkar det även vara ett av mina andranamn då jag är uppkallad efter min mormor Alida Margareta. Men vem var då helgonet Margareta som är den som ursprungligen firades 20 juli i den västliga kristendomen (17 juli i den östliga där hon kallas Marina)?

Mycket om henne är oklart, men hon är helgon för Malta och de maltesiska städerna Sannat och Cospicua, gravida, döende, njursjukdom, bönder och oskyldigt anklagade. Hon ska ha kommit från staden Antiokia i Psidien i Mindre Asien och varit dotter till en hednisk präst vid namn Aedesius. 

Margaretas mor ska ha dött strax efter förlossningen och hon ska ha ammats av en kristen kvinna. När Margareta sedan följde sin ammas exempel, slängde fadern ut henne och hon adopterades av amman. Därefter ska hon ha levt som herde på landsbygden

Den romerske prefekten Olybrius ska ha förälskat sig i henne, men när hon avvisade honom, drog han henne inför rätta, torterade henne och slängde henne i fängelse. Där blev hon uppäten av Djävulen i drakskepnad, men hennes kors var för svårsmält så han spottade ut henne igen. Därefter halshöggs hon ca 304 e.Kr. 

Helgonkulten kring Margareta spreds i Europa med korstågen. Hon är en av de fjorton nödhjälparna, en av de fyra Virgines capitales och en av de helgon vars röster Jeanne d'Arc säger sig ha hört.

Margareta-motiv (ofta med drake) är vanligt förekommande i konsten både under medeltiden och renässansen och jag undrar om det inte är i hennes egenskap som drakdräpare. Lite som en kvinnlig Sankt Göran som också var ett populärt motiv under samma tid.

Saint George är ju Englands skyddshelgon och även Margareta verkar ha varit populär där. Juliana Dresvina har skrivit boken A Maid with a Dragon. The Cult of St Margaret of Antioch in Medieval England. (Jag vill läsa den, men den kostar lite väl mycket.)

Även inom heraldiken återfinns Margareta t.ex. på kommunvapnet för Vehmaa/Vemos kommun i Finland (Se bild 2.) och på stadsvapnet för staden Rötz i Bayern i Tyskland (Se bild 3.). Varför de valt henne har jag inte lyckats få reda på.



Bild 1: Sankta Margareta som herde av Francisco de Zurbarán (1631). Lånad från Wikipedia.

Bild 2: Finska kommunen Vehmaa/Vemos kommunvapen. Lånad från Wikipedia.

Bild 3: Tyska staden Rötz stadsvapen. Lånad från Wikipedia.

måndag 29 juli 2019

Örebro slott: Möte med Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud.

Karl IX:s riksvapen med hertigdömena i
golvet på Örebro slott
I sommar har jag, som ni kanske märkt, besökt en hel del slott och även om själva slotten har varit en spännande och trevlig upplevelse, har de inte alltid levt upp till förväntningarna och jag har varit kritisk i mina blogginlägg om t.ex. Gripsholm (Gripsholm: "Oj titta där är Bellman!" - 6 juni 2019) och Skarhult (Skarhult - 18 juli 2019). Därför är det jätteroligt att äntligen kunna skriva ett genuint positivt inlägg om ett slottsbesök.

Jag har länge varit ett stort fan av Örebro slotts Instagram-konto. Där har de sedan ett drygt år lagt ut filmer och bilder med Gustav Vasa, Margareta Leijonhufvud och Karl XIV Johan och jag har skrattat mycket åt deras kungligheters upptåg i slottet och runt omkring i Örebro. Därför har jag länge velat åka dit, men då jag ville vara säker på att få träffa åtminstone Gustav och Margareta, hörde jag först av mig till Örebro slott för att fråga när de skulle vara där. Jag fick svaret att de båda skulle vara på plats 25 juli och därför valdes detta datum för besöket.

Örebro slotts Gustav Vasa och
Margareta Leijonhufvud
Under den första visningen för dagen dök Gustav Vasa upp i först rikssalen och sedan i det lilla kök som byggts upp ett par våningar längre ner. Där han bjöd in alla till fest och pratade om hur man skulle bete sig och vad man åt med en stor portion humor. Faktiskt helt fantastiskt roligt. I övrigt hölls visningen av en engagerad, kunnig och bra guide som tog oss runt i slottet och berättade dess byggnadshistoria. Visningen slutade i fängelsehålorna och jag började bli orolig för att jag inte på allvar skulle få prata med "Gustav" och var var Margareta?! Jo, strax utanför rikssalen i väntan på nästa guidegrupp.

I salen före rikssalen (som jag tyvärr inte minns vad den kallades) hänger Erik Leijonhufvud, pappa till (bl.a.) Märta och Margareta, och det är första gången jag ser den bilden av honom.


Erik Leijonhufvuds porträtt 
"Margareta" var fast med först en kommentar om detta porträtt och sedan en kommentar om att jag känner hennes syster. Guidegruppen kom och hon var tvungen att ta hand om den och vi sågs sedan i köket då hon sa att hon skulle hämta "sin man" varpå hon rusade iväg en stund och kom tillbaka i samma ögonblick som guiden kom med gruppen. Jag måste säga att jag tyckte lite synd om henne, för man kunde se hur förvånad hon blev när Margareta först kom in i rummet från andra hållet och sedan Gustav dök upp rätt vad det var. Efter att guidegruppen hade gått blev både Margareta och Gustav kvar för att prata i ungefär 40 minuter, vilket var bra mycket längre än jag trodde. De var underbara, trevliga och intresserade.



Klänning från Paper Magic
Det var en så stor kontrast till bemötandet jag fick från Skarhult och de verkar ha funderat och diskuterat mycket om sina karaktärer och hur de historiska personerna de porträtterar faktiskt var som personer och hur de agerade. Jag tror det är den bästa förutsättningen om man ska göra något liknande för att det ska bli bra. Det glädjer mig också att de har valt att framhäva Margareta Leijonhufuvd också då hon (och även Märta) mycket väl kan ha fötts på familjens gods Ekeberg i närheten av Örebro istället för att hitta på någon mer eller mindre långsökt koppling till Margareta och Gustavs dotter Cecilia Vasa bara för att hennes historia är "roligare" utifrån våra "rebelltjejs"-ideal. Ytterligare en bra sak var att man valt att göra rekonstruktioner av kläder som de historiska personerna har på de porträtt som pryder Örebro slotts väggar. Detta gör att besökare genast kan känna igen dem.

På Örebro slott visas denna sommar utställningen Paper Magic som jag har sett förr, men det är en så bra utställning att den tål att ses igen. Helt fantastiska klädkreationer och allt är gjort av papper. Kort sagt var slottsbesöket en fantastisk upplevelse.

tisdag 2 juli 2019

Digitalt kontra verkligt: Viljan att vara nära Märta

Detalj ur drottning Margareta Leijonhufvuds brev
till sin syster Märta Leijonhufvud 
Jag planerar en resa till Skåne i slutet av nästa vecka. På Lunds universitetsbibliotek finns brevväxlingen mellan Märta Leijonhufvud och hennes syster Margareta. Den är digitaliserad och finns lättillgänglig via bibliotekets hemsida. Däremot hade jag hoppats på att få se åtminstone något av breven i verkligheten och kontaktade därför biblioteket. Till svar fick jag att breven fanns digitaliserade och därför tog man inte fram dem, ett svar som gjorde mig minst sagt besviken.

Detalj ur drottning Margareta Leijonhufvuds brev 
till sin syster Märta Leijonhufvud 
Jag tycker det är jättebra att historiska handlingar finns digitaliserade då det gör dem betydligt mer lättillgängliga för en större grupp människor. Särskilt gällande Märta och Margaretas brev har det varit väldigt betydelsefullt för mig då det är långt till Lund från Stockholmsområdet där jag bor.

Informationen i dem har jag av denna orsak redan fått. Viljan att se dem på riktigt handlar därför helt och hållet om viljan att vara nära Märta och hennes värld.

Margareta Leijonhufvud
Dessa brev har hon hållit i och läst. Jag minns hur min upprymdhet pirrade i hela kroppen när jag studerade Kristina Gyllenstiernas andaktsbok på Kungliga biblioteket i Stockholm i maj 2018. Kristina Gyllenstierna hade tagit i boken och både läst och skrivit i den! Det är en av de gångerna jag upplevt att jag varit närmast henne. Särskilt underbart var det att upptäcka vad som jag har tolkat som klotter som kanske något litet barnbarn skrivit i boken. Mer om detta kan ni läsa i inlägget Böner och klotter - Kristina Gyllenstiernas andaktsbok (27 maj 2018).

När jag förklarade varför jag ville studera den hade Kungliga biblioteket heller inga som helst problem att ta fram den trots att den finns transkriberad och "översatt" till modern svenska av Jan och Jonas Carlqvist, vilket jag skrivit om i inlägget Nådig fru Kristinas andaktsbok (17 maj 2018). Därför förvånar Lunds universitetsbiblioteks inställning mig lika mycket som det gör mig rejält besviken.

Som sagt har min vilja att se de verkliga dokumenten (eller åtminstone ett av dem) mindre med information om vad som står i dem att göra som med viljan att komma nära Märta. För fysiska föremål har även affektiva värden som bara kan upplevas om man ser dem på nära håll i dess fysiska form. Detta är självklart för arkeologer, men tydligen okänt bland bibliotekarier...

tisdag 15 januari 2019

Ett par tankar om kärnfamiljer, moderna familjer och tidigmodern tid

Baron Cobham och hans familj 1567. Av William Broke
I mitt inlägg Familjemedlemstitlar och incestbegrepp från 13 mars 2018 skrev jag om hur Vasarna titulerade varandra och att incestbegreppet var lite mer omfattande än hur vi idag ser det. En annan sak som slagit mig när jag läst på om Vasarna är att deras familjekonstellationer inte sällan liknar våra.

Jag tror det finns en utbredd missuppfattning om att man i det förflutna alltid levde i vad vi idag kallar kärnfamilj, men faktum är att sett åtminstone till adeln, verkar det som om familjekonstellationerna är bra mycket mer "moderna" än vad många tror.

Kristina Gyllenstierna är Gustav Vasas biologiska moster. Sigrid Banér var gift två gånger och fick barn i två generationer. Detta har missuppfattats av flera forskare bl.a. Marie-Louise Flemberg I Kristina Gyllenstierna. Kvinnan som stod upp mot Kristian tyrann och även Bo Eriksson på vissa platser i Sturarna. Makten, morden, missdåden (men inte på alla) som menar att Sigrid och Gustav Vasas mamma Cecilia Eka är systrar. Detta skulle innebära att Gustav och Kristina är kusiner, men så är inte fallet. Kristinas barn, bl.a. sönerna Svante och den äldre Nils Sture är det trots att de är från en generation yngre och Kristina som det verkar bara var ett par år äldre än sin systerson. Cecilia Eka är nämligen Sigrids dotter från hennes första äktenskap med Måns Eka och Kristina Gyllenstierna är dotter till hennes andra make Nils Gyllenstierna.

Kristina Gyllenstierna får en liknande familjekonstellation även när hon själv bildar familj som vuxen. Först får hon sex barn (Bl.a. Svante och  med riksföreståndaren Sten Sture d.y. och efter hans död gifter hon sig med Johan Tre Rosor och de får sonen Gustav Tre Rosor. Den senare är alltså Svante Stures lillebror trots att han bara är sju år äldre än Svantes och Märta Leijonhufvuds äldsta dotter Sigrid som han alltså är farbror åt.

Gustav Vasas egen familjekonstellation är även den ganska "modern". Erik XIV får två styvmödrar och det finns uppgifter om att han kallar den yngre av dessa, Katarina Stenbock, för "mor" varför jag undrar om det egentligen fanns begrepp för att klassificera styvfamiljekonstellationer på 1500-talet. Släktträdet kompliceras ytterligare av att Katarina är systerdotter till Gustav Vasas andra fru, Margareta Leijonhufvud och därför är de övriga Vasabarnens kusin.

Släkt- och familjerelationerna framstår med andra ord som väldigt moderna och har fått mig att undra när kärnfamiljen uppstod som norm. Det verkar som att man haft en idé om den redan då om man ser till att Erik XIV kallar Katarina Stenbock för mor, men samtidigt verkar den ha varit svår att upprätthålla i verkligheten. Med dagens alla variationer i familjemönster ter det sig dock som udda att flera forskare verkar förvirrade i framför allt Kristina Gyllenstiernas släktskap med Gustav Vasa.




Målningen av 1500-talsfamiljen lånades härifrån.

tisdag 16 oktober 2018

Döda personers sällskap: Margareta Leijonhufvud

I min serie om Döda personers sällskap, tänkte jag denna gång ta mig en närmare titt på Gustav Vasas andra hustru, Margareta Leijonhufvud. Hon är begravd tillsammans med sin make och hans första fru, Katarina av Sachsen-Lauenburg som jag berättade om i första inlägget av serien.

Min utgångspunkt är liksom då boken Vasagraven i Uppsala domkyrka där resultaten från undersökningarna av graven och kvarlevorna i Uppsala domkyrka på 1940-talet presenteras. Liksom i fallet med Katarina, utfördes den osteologiska analysen av anatomiprofessorn Bo Eric Ingelmark.

Kistan Margareta låg i var av ek med plant lock och svagt uåtlutande sidor och klädd med svart sammet. Den var ganska dåligt bevarad och hade blivit förstärkt med en trälist vid en tidigare gravöppning. I kistan hittades också bitar av ett metallkors som konstaterades komma från Margaretas efterträdare och systerdotter Katarina Stenbocks kista som stod bredvid kopparlådan i vilken Gustavs, Margaretas och Katarina av Sachsen-Lauenburgs kistor var placerade. Liksom i fallet med Katarina av Sachsen-Lauenburgs kista, hade Margaretas varit dekorerad med de krönta metallbokstäverna M och R (för Margareta Regina). Kistan var antingen nygjord till hennes andra begravning eller hade blivit reparerad till dess då delar av en äldre kistbotten fanns kvar under drottningens kvarlevor där även rester av en halmbädd var synliga. Efter undersökningen lagades kistan och man bytte ut en del delar mot nya, även de tillverkade av ek.

Margaretas och Katarina av Sachsen-Lauenburgs
begravningskronor, Uppsala domkyrkomuseum


Margareta hade två begravningsdräkter i sammet som troligen från början varit svarta. Hennes skelett var klädd i den ena som troligen gavs till henne i samband med hennes ursprungliga begravning 1551. Den andra tillkom förmodligen när hon fick följa sin make till deras gemensamma vilorum i Uppsala domkyrka 1560. Hennes huvud hade vilat på en kudde med svart sammetsfodral. Tyglappar av guldbrokad i drottningens huvudända, visar att hättan i hennes begravningskrona, liksom hos hennes företrädare, var tillverkad av det.

Porträtt av Margareta Leijonhufvud
En smal guldkedja om Margaretas hals hade ett hängsmycke format som ett G, vilket troligen var en gåva från hennes make. G:t var gjort av guld med en rubin, en smaragd och små pärlor omkring samt en stor pärla nertill. Pärlorna var tyvärr i princip söndervittrade vid undersökningen av graven 1946. Till hennes ursprungliga begravning 1551 hade, enligt räkenskaperna, Urban Målare tillverkat en krona och två spiror i förgyllt vax. Av dessa fanns rester av kronan och den ena spiran kvar vid undersökningen. I samband med hennes andra begravning 1560, tillverkades nya begravningsregalier av förgyllt silver.

Margareta var ca 154 cm lång och hennes skelett vittnar om att hon var gracilt byggd. Käkarna var friska och bara två tänder hade dragits ur under hennes levnad, troligen till följd av kariesangrepp. Ytterligare fem av tänderna hade också angripits, men inte lika mycket. I övrigt fanns inga sjukliga förändringar på hennes skelett. Däremot beskrivs hennes kranium som "vackert".

söndag 30 september 2018

Föredrag - Drottningens frustuga

I fredags besökte jag återigen Vasamuseet. Denna gång för ett föredrag med en av mina favoriter bland Vasaförfattarna, Karin Tegenborg Falkdalen. Jag gillar hennes böcker om Vasadöttrarna, Katarina Stenbock och Margareta Leijonhufvud och jag fick dem signerade av henne efter föredraget vilket jag är jättetacksam för och hon var jättesnäll.

Föredraget berörde alla personer som Tegenborg Falkdalen har skrivit om plus Johans dotter Anna, och handlade om deras hovliv och kvinnorna de knöt till sitt hov. Gustav Vasa sneglade mycket på kontintenten när han byggde upp sitt svenska hov. Då väldigt mycket var beroende av personliga nätverk, hämtades hovdamerna från högadeln.

Tegenborg Falkdalen tog även upp hur högreståndskvinnor förväntades uppföra sig och vilka element som ingick i deras utbildning. Hon tog också upp Vadstenabullret när Cecilia Vasa inte riktigt betedde sig som en adelskvinna borde...

Jag gillade verkligen föredraget och inte bara för att jag gillar Tegenborg Falkdalens böcker. Det ger en inblick i samhället och kulturen under tidsperioden som historiker inte alltid bryr sig om.

Den där inblicken i vardagslivet tycker jag är viktig för att förstå personerna och betrakta dem som människor. Det blir ofta väldigt abstrakt när man bara pratar om personers maktförhållande till varandra. Tegenborg Falkdalen pratade mycket om ideal som var viktiga att förhålla sig till för adelsdamerna. Vadstenabullret fungerade som ett viktigt avbrott från dessa, då Cecilia vid det tillfället mer eller mindre helt slängde bort alla ideal och agerade precis som hon kände för vid det tillfället. Verkligheten är mer komplex än man kan tänka sig många gånger varför det kan bli väldigt intressant att ställa den mot idealen och se vad som händer.

lördag 22 september 2018

Mat, musik och historia -1500-talet

Vasamuseet har nu under hösten tre historiekvällar (från 1500-, 1600- respektive 1700-tal). I tisdags deltog jag i kvällen om 1500-talet.

Det började med en kombinerad konsert och föredrag om 1500-talet och sedan blev det en helt underbar middag som var helt fantastisk! Vi åt bl.a. knäckebröd, surdegsbröd, potkäs, jordärtskockssoppa med syrlig grädde, inlagd strömming, inkokt lax och brax i gelé, leverpastej, stek med gräddsås, rotfrukter, torkad frukt i rom och timjankorvar som kom att bli en stor favorit hos mig. (Det där är vad jag minns att vi åt. Det kan ha varit saker jag glömde)

Överlag tyckte jag kvällen var helt underbar. Smak är kulturellt och även om maten nog mer kan sägas vara en modern tolkning av de råvaror som man kan se användes, tycker jag ändå att man får en annan uppfattning om en tidsperiod utifrån vad de åt.

Musiken vi lyssnade på spelades på ett instrument som heter viola da gamba och det blev jättevackert. Ett av styckena (Jag tror det var det som enligt programmet hette Chi passa per'sta strada.) är vanligen skriven för fyra stämmor, men just i Stockholm har man hittat en version skriven för sex stämmor.

Föredraget måste jag dock säga bara får ett "okej". Delarna där hon gick igenom musiken och beskrev Erik XIV:s kröning var jättebra. Delen där hon gick igenom olika arbetsgrupper på Stockholms slott var relativt bra och hon nämnde flera kvinnor som arbetade där. Dock skulle jag vilja att hon förklarade lite mer av vad de olika yrkesgrupperna hade för uppgifter och hur vardagen på slottet gick till. Inte minst gästabudsförberedelser hade det varit trevligt att få höra mer om.

Överlag var det framför allt Vasakungarna Gustav Vasa och Erik XIV som togs upp. Jag saknade dock drottningarna. Vad gjorde de egentligen?! Den enda kvinna som nämndes mer specifikt var Karin Månsdotter och som vanligt var det fokus mest på hur Erik skämde ut hela familjen när han gifte sig med henne och att hon var enda orsaken till att Eriks bröder gör uppror. Jag tror inte det! Liksom jag skrev i mitt inlägg om Sturarna. Makten, morden, missdåden finns det en annan person som källorna verkligen säger är allmänt hatad kring Erik: Jöran Persson. Jag tror att det faktum att Erik benådar honom är främsta orsaken till upproret. Att bara fokusera på Karin i sammanhanget framstår enligt mig som ganska misogynt.

Det värsta under föredraget var dock det verkliga faktafelet att säga att Margareta Leijonhufvud var Gustav Vasas änkedrottning och helt glömma bort Katarina Stenbock. Det är en så väldigt lättillgänglig information också, varför det kändes rätt okunnigt.

Mina åsikter om föredraget tyngde dock inte ner kvällen särskilt mycket och jag tyckte ändå att det var helt fantastiskt. Tyvärr är 1600-talskvällen fullbokad, varför jag inte kommer att kunna delta vid det tillfället. Jag hoppas dock att det kommer fler chanser.

onsdag 5 september 2018

Elena Favilli & Francesca Cavallo - Godnattsagor för rebelltjejer

Jag är glad när kvinnohistoria uppmärksammas och tycker att Elena Favilli och Francesca Cavallos initiativ med Godnattsagor för rebelltjejer-serien (Goodnight stories for rebel girls) var väldigt trevligt. Jag läste nyligen första boken i serien i svensk översättning av Åsa Jonason.

Boken består av 100 ensidesberättelser om både levande och döda kvinnor som är jättevackert illustrerade med porträtt av respektive kvinna i jättevackra färger på uppslagets andra sida.

Jag önskar verkligen att jag hade varit mer positiv till denna än vad jag är. Jag tycker som sagt att det är ett väldigt trevligt initiativ och väldigt många av kvinnorna som finns representerade (även de historiska) kände jag inte till sedan innan.

Vad jag däremot reagerar emot är att berättelserna är väldigt schematiska. För att få plats på en sida är varje levnadshistoria så pass avskalad att individuella variationer lämnas ute och berättelserna handlar om en flicka som växer upp under svåra förhållanden och sedan presterar något som gör att hon vinner uppmärksamhet enligt det moderna, västerländska måttet för vad en prestation är (att vinna OS-guld, att nå en maktposition som ingen kvinna h aft tidigare etc.) Helst ska hon också på något sätt ha brutit en eller flera moderna, västerländska normer på vägen. Hur hon gör detta och de motgångar hon rimligen bör ha stött på på vägen, lämnas helt ute ur berättelsen. Det finns heller ingen som helst kontext kring kvinnorna, varför deras berättelser blir ännu mer avskalade och det blir ännu mer fokus på det de har uppnått och bedriften problematiseras inte heller, utan det är underförstått att det är en prestation. Detta gör att boken, trots att den tar upp kvinnor från världens alla hörn och olika tidsperioder (dock som vanligt med en betoning på de senaste 200 åren. Bara 16 av de 100 kvinnorna är födda före 1800 och tre av dem, Mary Anning, Jane Austen och Policarpa Salavarrieta, är födda på 1790-talet och kan således räknas till 1800-talet också.), framstår som rätt eurocentrisk.

I vissa fall, som t.ex. ifråga om Ruth Harkness har prestationen fått gå före andra värderingar. Att fånga en vild pandaunge i Kina och ta med till en djurpark i USA må vara en prestation, men man kanske hade kunnat ta upp lite mer av den moraliska aspekten kring denna prestation. En kvinna är inte automatiskt en bra förebild, bara för att hon går emot normer och förväntningar och/eller är först med någonting. Jag undrar också var alla vardagshjältinnor är? De som följer normerna och inte uppnår storslagna öden. Som vanligt i sådana sammanhang, vill jag framhäva systrarna Märta och Margareta Leijonhufvud.

Margareta blir drottning. Detta kan väl anses vara lyckat, men samtidigt är titeln inte unik för henne och även om Gustav Vasa anförtror henne en hel del viktiga uppdrag, åstadkommer hon ingenting egentligen spektakulärt och hon uppnår aldrig absolut makt av den moderna typ som Favilli och Cavallo beskriver som "rebellisk". Märta hamnar i sammanhanget än mer i bakgrunden än sin storasyster. Hon förblir i källorna en vanlig högadelsdam, som agerar som är typiskt för en högadelsdam under hennes samtid. Intressant nog, gavs hon av sin samtid smeknamnet Kung Märta, men jag tvivlar på att hon skulle fånga Favilli och Cavallos intressen ändå.

Författarna har för övrigt med drottning (kung) Kristina i bok 2, vilket gör att jag även kommer att läsa denna.

Som sagt, tycker jag initiativet är fantastiskt, men perspektivet för vad som är en kvinna värd att berätta om och göra till förebild behöver vidgas. Jag reagerar dessutom mot uppmaningen i början av boken att komma ihåg att man alltid har rätt. Att folk tar det för givet, är ett jätteproblem som bidrar till polarisering idag. För ingen har rätt hela tiden. Vi lär oss mer och utvecklas mest genom att inse att vi faktiskt kan ha fel och att det oftast är helt okej.

Jag ser också på Youtube att det svenska förlaget gör reklam för den första delen av boken med filmen nedan som gått runt på sociala media en tid. Det finns dock ett problem med den: den är amerikansk och inte svensk! Den svenska barnboksbranschen jobbar mer aktivt än den amerikanska för att publicera berättelser av mer varierad karaktär. Svenska barnboksinstitutets statistik från 2016 visar att 55% av barnböckerna som gavs ut det året, hade kvinnlig huvudkaraktär.


fredag 30 mars 2018

Ebba L. Lewenhaupt - Kung Märta

1960 publiserades en historisk roman om Märta Eriksdotter (Leijonhufvud) som Ebba L. Lewenhaupt har skrivit. Den heter Kung Märta baserat på det smeknamn som Märta kom att få redan innan hon blev änka då hon redigt styrde och ställde över Stureättens egendomar och besittningar.

Boken omnämns på Märtas Wikipediasida och jag lånade den på Stockholms stadsbibliotek som hade den i magasinet. Man kan nog lugnt säga att det aldrig blev någon direkt kioskvältare eller att den tillhör bibliotekets mer utlånade böcker. Den hjälpsamma bibliotekarien var tvungen att lägga in boken i det digitala lånesystemet innan den gick att låna.

Boken följer Märta genom livet med fokus på det påstådda triangeldramat mellan Märta, hennes make Svante Sture och hennes storasyster Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud). Jag har pratat om denna historia både i mitt inlägg om Märta och framför allt i mitt inlägg om Margareta. Som jag skrev där tycker jag att den verkar orimligt att denna skulle vara sann och jag tror fortfarande att den mer är till för att antagonisera ätterna Vasa och Sture. Lewenhaupt bygger också en historia där hon ställer Märta både mot sin syster Margareta och sin mor Ebba Vasa. Baserat på källmaterialet finns det ingenting som tyder på att Märta skulle ha varit illa omtyckt av sin mor eller avundsjuk på sin syster, tvärtom verkar familjemedlemmarna ha stått varandra nära och det finns (delar av?) en intim brevväxling mellan Märta och Margareta. Jag tror att, även om deras föräldrar hade pratat om äktenskap, bör Svante och Margareta ha varit för små för att kunna utveckla ordentliga känslor för varandra. När Stockholms blodbad inträffade var Svante tre och Märta fyra och efter det verkar Svante inte ha varit i Sverige före Margareta gifte sig med Gustav Vasa.

Svante är skildrad som rätt "macho", men snäll och tillbakadragen och ständigt trånande efter Margareta varför Märta aldrig känner sig riktigt trygg i sitt äktenskap. Hon verkar också stå helt rakryggad, stoisk och nästintill opåverkad genom Sturemorden, vilket källorna ger en all anledning till att tro att hon inte var.

Märtas son Nils
Schablonbilderna till trots är boken enkel och lättgenomgången. Den är berättad episodiskt med stora tidshopp, men ändå kronologiskt. Jag tycker de stora tidshoppen är synd då det blir svårt att se makarna gradvis växa ihop och det är svårt att få riktigt begrepp om någons känslor. Det märks också väldigt tydligt att den har nästan sextio år på nacken även om jag skulle säga att det finns en sorts gryende feminism i beskrivningen av Märta. Hon är väldigt aktiv och initiativrik, samtidigt som Lewenhaupt också baktalar henne mest hela tiden. Hon skildras som ful med eldsflammande rött hår, fräknigt, avlångt ansikte, gänglig kropp och med mörka ögon. Detta sätts ännu mer i kontrast med storasystern som skildras som blond och mer eller mindre perfekt till både utseende och personlighet.

Svante Sture
Vad mer konstigt är: Svante beskrivs också som "blond" och som ni kan se på hans porträtt här till höger, tycker jag inte riktigt att den hårfärgen stämmer så bra.

Mig veterligen finns det inget känt porträtt av Märta, men om man utgår från hennes blodssläktingars (Margareta och Märtas tre barn Nils, Erik och Kristina) porträtt, var hon möjligtvis den som bidrog med blonda gener. Hennes svärfar Sten Sture d.y. verkar av allt att döma ha varit blond, men Svante är det inte.

Nils är väldigt ljushårig, medan Erik är något mörkare. Kristinas hår är täckt av en huvudduk på båda porträtten som man identifierat av henne.

Märtas son Erik
Alla barnen verkar ha ljusa, gröna ögon, till skillnad från Svante som är den mörkögda, vilket får mig att tro att barnen fått Märtas ögon. Kristina och Erik har också lite rundare ansikten än Nils och Svante, varför min tanke är att detta är ett drag de ärvt från modern.

Att Märta är vasstungad köper jag helt och fullt. Jag vill inte att hon ska vara knotig och gänglig heller. Jag ser henne snarare som liten och nätt. Detta för att jag vill att det ska kontrastera mot hennes stora personlighet.

Jag läste ut boken väldigt fort. Den var som sagt väldigt schablonmässig, men medryckande och även om det inte var en skildring av karaktärerna så som jag tänker mig dem, kan jag inte låta bli att ändå ha ett varmt förhållande till den.

Märtas dotter Kristina
Märta tillhör, som ni kanske har märkt, en av mina personliga favoriter. Jag tycker hon är en oerhört häftig kvinna med ett spännande liv. Därför vill jag så klart alltid lyfta henne lite extra, men folk ser ut som stora frågetecken tills man nämner hennes syster. Därför värmer det mitt hjärta att någon faktiskt brytt sig om henne så pass mycket att de skrivit en berättelse om henne. Den har, som sagt, stora brister, men hon är väl värd att lyftas fram.



Porträtten av Sturarna är lånade från wikimedia commons.

måndag 1 januari 2018

Margareta Eriksdotter Leijonhufvud

Margareta Leijonhufvud
Jag startar detta år som jag avslutade det förra med ett inlägg om en av Vasakvinnorna, nämligen Gustav Vasas andra fru Margareta Leijonhufvud. Hon är storasyster till Märta som jag skrev om i förra inlägget och det är hennes 502:a födelsedag idag då hon sägs ha fötts 1 januari 1516.

Hon är dotter till adelsmannen och riksrådet Erik Leijonhufvud och Ebba Vasa. Hon hade, förutom lillasyster Märta, som föddes i december 1520 (drygt 1½ månad efter att fadern avrättats i Stockholms blodbad.) fem andra syskon.Tre systrar: Birgitta (Brita) (född 1514), Anna (född 1515 och död när hon bara något år gammal föll ner för en trappa på Örebro slott) och Anna (född 1517). Dessutom hade Margareta också två bröder: Abraham (född 1512/1513) och Sten (född 1518)

Väldigt lite är känt om Margaretas barndom, men hennes far satte familjen i klostret i Västerås under hösten 1520. Därför undgick de att, likt de flesta andra av familjerna till de män som avrättades i Stockholms blodbad, att hamna i danskt fängelse. Istället kunde Ebba återvända med barnen till familjens två sätesgårdar Loholm i Västergötland och Ekeberg i Närke som hon fick behålla. Det är troligt att hon där uppfostrade Margareta i alla de sysslor som en adelskvinna behövde kunna.

Gustav Vasa
Kung Gustav Vasa gifte sig en första med Katarina av Sachsen-Lauenburg 1531 och 1533 födde hon sonen Erik (XIV). Karin Tegenborg Falkdalen (2016) menar att Margareta mycket väl kan ha ingått i hennes hov, men det finns inga konkreta bevis på detta. Efter bara fyra års äktenskap, dog dock Katarina 1535. Hennes svåger, kung Kristian III av Danmark berättar att hon föll ihop när hon dansade under en fest på slottet. Elaka rykten gjorde dock gällande att Gustav skulle ha slagit ihjäl henne med en hammare, vilket ledde till att Gustav fick ett ännu sämre rykte utomlands. Därför beslutade han sig för att istället leta bland den svenska högadeln efter en fru.

Det finns en historia om att Margareta först varit trolovad med Svante Sture att Gustav ska ha kommit på honom på knä framför Margareta i hennes kammare. Margareta ska då ha sagt att Svante kommit för att anhålla om Märtas hand.

Detta är en väldigt intressant historia och jag funderar på att ha med den i min berättelse, men om sanningen ska fram har jag svårt att tro på den. Den passar inte riktigt in med vad jag vet om Svantes bakgrund. Visst hände det att föräldrar beslutade om trolovningar mellan sina barn väldigt tidigt, men Svante var bara tre och Margareta fyra i samband med Stockholms blodbad 1520 när Svante med familj hamnade i danskt fängelse. De befriades 1524 och hans mor, Kristina Gyllenstierna tog med sig hans storebror Nils till Sverige. Svante verkar däremot ha blivit kvar i Danmark för att utbildas av biskop Ove Bille i Århus till åtminstone 1532. Därefter flyttade han till Gustavs svärfar, hertig Magnus I av Sachsen-Lauenburgs hov för att sedan vara kidnappad i Lübeck ett tag efter att han hade tackat nej till Sveriges krona som de erbjöd honom då de planerade att störta Gustav Vasa. Svante kom därför inte tillbaka till Sverige igen förrän 1536. Detta är samma år som Margareta gifte sig med Gustav och även om det fanns en överenskommelse mellan de bådas föräldrar, tror jag inte att de var gamla nog före 1520 för att ha utvecklat några djupare känslor för varandra. Sedan undrar jag också vem som bevittnade händelsen mer än Margareta, Svante och Gustav och "skvallrade" om den. Det verkar mer som att det är en efterhandskonstruktion skapad för att fördjupa rivaliteten mellan Vasa- och Stureätten.
"Vi eder till känne att vi aktar i den helige trefaldighets namn giva oss i rätt äktenskap med ärlig, välbördig jungfru Margareta Eriksdotter, på söndagen efter Mikaelis näst kommande uti vår stad Uppsala."
- Inbjudan från Gustav Vasa om att han skulle gifta sig med Margareta.
(Citerad i Tegenborg Falkdalen 2016)

Margareta var 20 år och Gustav 40 när de gifte sig i Uppsala domkyrka 1 oktober 1536. Åldersskillnaden är en sådan sak som för oss kan verka lite konstig, men var helt normal för de som levde då. Paret verkar också ha blivit lyckliga tillsammans och även om Margareta inte kunde vara direkt involverad i Riksrådets arbete, verkar hon ofta ha följt med sin make på hans resor genom landet. Med eller utan barn. Deras äktenskap knöt också hennes syskon och svågrar (inklusive Svante Sture) närmare kungen.

Det finns en brevväxling på 16 bevarade brev mellan Margareta och Märta från åren 1544-1551. Dessa ger en insikt i systrarnas vardagoch blandar diskussioner om ekonomi och inrikespolitik med diskussioner om sjukdomar och huskurer. Vad man också verkar kunna få ut av breven är att de stod varandra väldigt nära och de verkar också ha saknat varandra när de inte träffades. Baserat på innehållet, blir det tydligt att Svante Sture ofta verkar ha använt sin hustrus brevväxling med drottningen för att nå fram till kungen med förslag och frågor. Att gå via Margareta för att nå Gustav var han heller inte ensam om att göra och mönstret känns även igen från att folket ofta kontaktade Kristina Gyllenstierna för att nå hennes make Sten Sture d.y.

Cecilia Vasa
Margareta kom att få tio barn: Johan (III) född 1537, Katarina 1539, Cecilia 1540, Magnus 1542, Anna 1545, Sofia 1547, Elisabet 1549 och Karl (IX) 1550 som uppnådde vuxen ålder samt Karl (född 1544) och Sten (född 1546) som dog innan de hann fylla ett år. Barnen togs väl omhand av två (senare tre) barnskötare och Gustav Vasa verkar ha varit en väldigt omhuldande fader som lade sig i hur barnen uppfostrades. Utöver barnskötarna hjälpte Kristina Gyllenstierna (som var Gustavs moster), Margaretas mamma Ebba och hennes systrar också kungaparet när de behövde extra hjälp. Breven till Märta vittnar också om att Margareta inte var sen att låna ut sin barnskötare till sin syster om så behövdes.

Under sent 1540-tal blev Margareta sjuk i omgångar och enligt breven till systern gällde detta även Märta. Det är oklart vad de båda drabbats av, men Karin Tegenborg Falkdalen (2016) tror att det var de många och täta graviditeterna som tog ut sin rätt, vilket jag också finner rimligt. Båda kvinnorna blev bättre, men i augusti 1551 blev Margareta sjuk igen och Gustav skickade bud efter både Kristina Gyllenstierna och Märta och Svante att genast ta sig till Tynnelsö där kungafamiljen befann sig. Denna gång repade sig inte Margareta och hon dog mellan klockan två och tre på eftermiddagen 26 augusti 1551.

Margareta och Katarina av Sachsen-Lauenburgs
begravningskronor från domkyrkans museum i Uppsala

Margareta begravdes först i Storkyrkan i Stockholm där även Katarina av Sachsen-Lauenburg vilade. När Gustav Vasa dog 1560 flyttades deras kvarlevor och placerades i sarkofagen i Vasakoret i Uppsala domkyrka där de fick vila tillsammans med sin make.

Margareta är intressant som drottning och person. Hon blir, till skillnad från många andra drottningar, väldigt väl omtalad av både samtiden och i historieskrivningen och Gustav Vasa verkar ha givit henne allt mer politiska befogenheter varför man kan säga att hon agerade även som en politisk partner till honom. Det är lite så med Vasakvinnorna generellt. De har inte tillgång till den riktiga politiska makten som t.ex. Riksrådet, men de är långt ifrån politiskt och maktmässigt oviktiga, ett faktum som är väldigt intressant att utforska.




Referenser
Bilderna på Margareta lånades från hennes Wikipediasida och de på Gustav och Cecilia Vasa lånades här och här.