I samband med den så kallade Fruntimmersveckan förra året skrev jag inlägget Margareta av Antiokia (20 juli 2022) om helgonet som givit upphov till att alla Margaretor firar namnsdag 20 juli liksom kortfattat om fruntimmersveckans historia.
Idag (24 juli) står det Kristina i den svenska almanackan och enligt Heikki Oja i boken Helgonnamn i almanackan har det i princip alltid gjort så sedan Petrus Olais almanacka från 1585 med undantag för några almanackor på 1600-talet då aposteln Jakobs mor Salome fick ta hennes plats. Stavningen byttes under 1800-talet ut från Christina till Kristina.
Helgonet Kristinas verkliga liv är relativt okänd, men det går att belägga att hon funnits och levde under 200-talet e.Kr. Hon tillhör de tidiga jungfrumartyrerna och Sherry L Reames menar i Middle English Legends of Women Saints att hennes legend är "too fanciful to have much historical credability."
Det finns flera olika versioner av hennes historia. Hon sägs både ha varit född i Thyros i Fenicien (nuvarande Libanon) och i Bolsena i centrala Italien. Den senare staden är hon skyddshelgon för och Sherry L Reames menar att det är troligast att det stämmer. I den närbelägna etruskiska bosättningen Volsiniums katakomber har man hittat lämningar av en tidig kristen kyrka och en grav tillhörande en kvinnlig martyr med ett namn som liknar Kristina som redan i slutet av 300-talet dyrkades som ett helgon av lokalbefolkningen. Bevis som styrker detta går att finna i kyrkan St Apollinare Nuovo i Ravenna där en mosaik från 500-talet föreställandes en procession av jungfruliga helgon inkluderar Kristina iklädd en martyrkrona. Hon förekommer också på datumet 24 juli i en större mängd medeltida matyrologier.
Sherry L Reames menar att kulten kring henne inte var särskilt stark utanför Bolsena, men enligt avståndskalkylatorn är det 197,6 km (fågelvägen) därifrån till Ravenna där mosaiken som avbildade henne finns, att hennes namn nämns i många martyrologier och att det ju är minst sagt populärt från medeltiden och in i modern tid, vilket gör den kommentaren rätt märklig enlig mig. I Sverige har namnet haft kunglig och adlig glans sedan medeltiden med storheter som Kristina Ingesdotter, Kristina av Holstein-Gottorp, Kristina Gyllenstierna, Kristina Sture och inte minst vår regerande drottning Kristina. Det finns många fler utöver dessa och namnet har fortfarande också kunglig glans då Carl XVI Gustavs syster heter Christina.
Sankta Kristina föddes in i en rik familj, men trots att hon ska ha varit väldigt vackert, ville hennes far att hon skulle bli en hednisk prästinna. Han låste därför in henne i ett rum med en större mängd hedniska gudastatyetter av guld och silver och beordrade henne att tända rökelse åt dem. Kristina tyckte emellertid att idolerna var falska då de skapats av människor och hon började fundera över vem som egentligen skapat världen. Hon bad därför till skaparguden och bad honom att visa sig för henne. Detta ledde till att en ängel kom till henne och berättade Jesus evangelium. Ängeln menade att hon var Kristi brud och varnade henne för att hon skulle få lida för sin religiösa övertygelse.
När fadern fick veta att Kristina blivit kristen blev han rasande och slog henne. Hon försökte berätta om Jesus för honom och erkände att hon förstörde gudastatyetterna, vilket ledde till att hon fängslades. I fängelset blev hon torterad vid ett flertal tillfällen av fadern som t.ex. försökte bränna och dränka henne, men Gud räddade henne varje gång.
När folk fick höra om miraklerna kring att hon överlevde vid upprepade tillfällen, började de vallfärda till henne och det sägs att hon fick ca 300 personer att övergå till kristendomen. Till slut blev hon emellertid halshuggen efter att ha överlevt 5 dygn i en brinnande ugn.
Bild 1: Kristina av Bolsenas grav i Sancta Cristina Basilika i Bolsena lånad härifrån.
