![]() |
Stortorget, i Stockholm i november 2017
|
"Tå nw sådana gruffuelighit mord i Stocholm skeedt war"
~ Olaus Petri, En Swensk Cröneka
I mars i år (2018) gick Kungliga biblioteket i Stockholm ut med att man köpt in en bok som innehöll ett tidigare okänt vitnessmål från Stockholms blodbad av Olaus Magnus nedklottrat i ett exemplar av Saxo Grammaticus bok Gesta Danorum. Klottret vittnade om att det uppskattade antalet på ca 80-100 avrättade var fel och att över 120 personer miste livet på Stortorget i Stockholm under torsdagen 8 november och att fler avrättades under fredagen 9 november 1520 (Är det inte häftigt att veckodagarna sammanfaller med datumen i år?!). Jag skrev om det i blogginlägget Olaus Magnus vittnesmål om Stockholms blodbad 3 maj i år (2018).
![]() |
| Staty av Kristina Gyllenstierna på Stockholms slott |
Jag tar tyckt att det finns en viss tendens till att tona ner blodbadet och avfärda det som till största del Vasapropaganda på senare år. Men stämmer det? Blodbadet var viktigt för Gustav Vasas maktövertagande, men det var också ett massmord på en stor del av svärdssidan av det svenska högfrälset och så vitt Stockholms tänkeböcker kan anses vara en trovärdig källa, hela Stockholms stads styrelse.
Jag har varit inne på blodbadet i flera inlägg förut. Inte minst det ovan nämnda om Olaus Magnus vittnesmål, men även i bl.a. inlägg om Kristina Gyllenstierna. I tidigare inlägg (t.ex. Mary Beard - Kvinnor och makt från 28/7 2018, Johanne Hildebrandt- Idun. Sagan om Valhalla från 2/5 2018 och Kristina Nilsdotter Gyllenstierna från 8/3 2018) har jag talat om att förmedlingen av Kristina Gyllenstierna mest ser henne som nationalistisk symbol för motståndet mot Kristian II än som person. Även om jag tycker det är viktigt att Kristina får vara en person mer än en nationalistisk symbol, är det omöjligt att prata om blodbadet utan att prata om hennes roll i det.
![]() |
| Carl Gustaf Hellqvists målning av Sten Sture d.y:s död |
Kristian II såg sig själv som rättmätig kung över Kalmarunionen och han hade en dröm om att bygga en ekonomisk och politisk supermakt i norra Europa som kunde utmana Hansan om makten över handeln i Östersjöområdet. Detta var en av ursprungsorsakerna till att unionen bildades i slutet av 1300-talet.
Sverige var viktig för Kristians stormaktsdrömmar, men i Sverige pyrde missnöjet gentemot den danska kungamakten i princip sedan unionen skapades och som resulterat i en mängd uppror sedan Engelbrektsupproret på 1430-talet. I viss mån var dessa uppror framgångsrika och under senare delen av unionstiden kan man säga att Sverige i perioder var en adelsrepublik. När Sten Sture d.y. dog, verkar dock musten ha gått ur motståndesrörelsen även om Kristina Gyllenstierna förde vidare kampen från Stockholms slott. Jag undrar ofta hur frivilligt detta egentligen var. Hon försökte flera gånger delegera över ansvaret till män som varit hennes make förtrogna, men ingen av dem var intresserade. Som Stens änka var det dock hennes uppgift att se till äldste sonen Nils arv. Kristina väntade sitt och Stens sjätte barn när Sten dog och födde en son, som verkar ha dött strax efter förlossningen, under belägringen. I september 1520 gav hon upp mot löfte om amnesti för sig själv och de Sture-trogna.
![]() |
| Fontän på Stortorget |
Under de kommande två dagarna skedde massavrättningar efter rang (biskopar, frälsemän, Stockholms borgarskap, tjänstefolk) på "löpande band" på Stortorget. Man grävde även upp bl.a. Sten Sture och hans och Kristina Gyllenstiernas yngste son som verkar ha fötts och dött under belägringens döda kroppar och brände dem på bål ihop med övriga avrättades under lördagen 10 november. Man plundrade också de avrättade stockholmarnas hem.
10 november föddes också Kristian II:s dotter Dorotea och som en sista grotesk gärning sägs Kristian ha tvingat de, troligen livrädda stockholmarna, att fira detta med en stor fest på Stortorget där de alltså bara dagarna innan hade tvingats se släkt och vänner dö.
![]() |
| Kristian II |
Stockholms blodbad är en av de mest ökända händelserna i svensk (för att inte säga nordisk) historia, men Kristian slutade, som sagt, inte sitt blodbadande i Stockholm. Han skickade folk att avrätta sturetrogna, bl.a. Hemming Gadh, i Finland och tog landvägen när han skulle bege sig hemåt till Köpenhamn för att kunna "blodbada" ännu mer. Han dränkte t.ex. merparten av munkarna i Nydala kloster i Småland i januari/februari 1521. En av munkarna skrev om händelsen och kallade Kristian för en elak tyrann, varefter Kristian II i Sverige har blivit kallad: Kristian Tyrann.
Referenser
- Ericson Wolke, Lars 2006. Stockholms Blodbad, Falun
- Eriksson, Bo 2017. Sturarna. Makten, morden, missdåden, Lettland
- Flemberg, Marie-Louise 2017. Kristina Gyllenstierna. Kvinnan som stod upp mot Kristian Tyrann, Falun
- Harrison, Dick & Eriksson, Bo 2010. Norstedts Sveriges historia 1350-1600, Värnamo
- Larsson, Lars-Olof 2002. Gustav Vasa. Landsfader eller tyrann?, Falun
- Larsson, Lars-Olof 2006. Kalmarunionens tid, Falun
- Petersson, Erik 2017. Furste av Norden. Kristian tyrann, Falun
Fotona från Stortorget statyn av Kristina Gyllenstierna är mina egna, men målningen av den dödende Sten Sture d.y. lånades här och den på Kristian II lånades här.





