Böner och klotter - Kristina Gyllenstiernas andaktsbok

I fredags besökte jag Kungliga biblioteket för att kika närmare på Kristina Gyllenstiernas andaktsbok. Man kan inte säga att den ser särskilt mycket ut för världen, men det var ändå en upplevelse att se den.

För övrigt älskar jag att man fick läsa den på en kudde (Alla böcker borde ha en egen kudde!!!) och att Kungliga biblioteket hade små tyngder som man kunde lägga på för att hålla sidorna öppna.

Boken är relativt välbevarad även om text här och där är suddiga, det finns utrivna sidor och ibland är det som att man skurit eller klippt ur vissa delar av sidorna. Här och där finns det också lite revor. En del av boken är skrivet på pergament och en annan på papper.

Första sidan med böner

Det finns två tydliga delar i boken. En där texten är väldigt rikt utsmyckad och en där texten är enkel och avskalad med lite utsmyckning. Jag gissar att reformationen hände där emellan då det lutherska är känt för att vara mer åtstramat och med mer fokus på praktisk nytta.

Bilden ni ser här till höger är första sidan av bönedelen. Visst är den vacker? Jag kan tänka mig att färgerna och guldet nog stod ut ännu mer för 500 år sedan. Längst upp i mitten syns också Kristinas familjevapen.

Bönerna föregås av en kalender som ni kan se nedan till vänster. Den hade jag lite svårt att tyda, men i Carlquistarnas moderniserade utgåva av andaktsboken berättas utförligt om alla poster i den. Ni kan se bit av kalendern nedan till vänster.

Kalender

Jag är för övrigt väldigt glad att jag hade läst Carlquistarnas bok innan jag gick till KB. I inlägget om deras bok (Se länk ovan.) skrev jag om de problem som man ställs inför när man som nutida svensk möter en 1500-talastext. Vad Carlquistarna gör bra (förutom att de översätter den till modern, lättbegriplig svenska) är att de också grundligt går igenom och förklarar katolska helgon, bibliska personer samt religionen och dess roll i allmänhet under senmedeltid och tidig tidigmodern tid. Det ger en en grundläggande förståelse för källans innehåll, vilket underlättar mycket för en nutida människas förståelse av den.

Bl.a. finns en grundläggande skildring av antisemitismens historia då det förekommer en del sådant i Kristina Gyllenstiernas andaktsbok. Det är jättehemskt för en modern människa och jag tänker inte försvara att det finns för fem öre, men det var en del av kristendomen under medeltiden, vilket man inte kommer ifrån. Förklaringen Carlquistarna gör sätter in denna i ett sammanhang och jag har fått en ny förståelse för varifrån den faktiskt kommer. (Kortfattat uppstod den som en propaganda för att ta bort skulden från Jesus död från romarna och lägga den på judarna då de första kristna sökte de förras stöd.) Det här förtjänar nog ett eget inlägg endera dagen, men jag kände ett behov av att kommentera det redan nu.

Text i senare delen

Även om det är viktigt att, som människa, kunna identifiera sig med historiska personer, är det minst lika viktigt att tänka på L. P. Hartleys kommentar: "The past is a foreign country: they do things differently there." också. Liksom det finns skillnader mellan kulturer idag, finns det kulturella skillnader mellan nutid och dåtid, vilket jag diskuterade i mitt inlägg Kostymer, modern historia och "Det Andra". Jag vill också vara noga med att påpeka att jag på intet sätt tänker försvara det som skrivs i Kristina Gyllenstiernas andaktsbok. Bara peka på att det finns förklaringar till varför det finns med som går att finna i den historiska kontext i vilken andaktsboken skrevs!!!

Texten i bokens senare del är, som sagt, betydligt mindre utsmyckad (se bild till höger) och jag misstänker som sagt att reformationen är orsaken till detta.

Klotter?

Här och där i andaktsboken finns, till synes lösryckta bokstäver och bokstavskombinationer samt en rad med obegripliga, sammansatta tecken snarlika skrivstilen i boken vilka ni kan se på bilden här till vänster. 

Ju mer jag funderar på det, verkar det vara någon eller några personer som har övat sig i att skriva i boken. Det finns även små spår av att den eller de som övat skrivning inte har varit särskilt gamla. Inte minst den obegripliga raden i mitten på bilden nere till vänster i kollaget, verkar vara typisk för ett barn som inte kan skriva, men som ändå försöker härma skrivstil. Texten i den övre bilden, var den jag reagerade mest på eftersom det först verkade som att det stod "ha ha ha ha ha".

Bokstaven S figurerar väldigt ofta och kanske kan ge en ledtråd till vem som skrivit de små meddelandena. Om man går till personer i Kristinas absoluta närhet skulle det kunna vara en vilja att lära sig familjenamnet Sture, men det kan även vara mer individuellt och indikera ett förnamn. Om man håller sig inom Kristinas omedelbara familj, finns det tre troliga personer: Svante, Sigrid och Sten Sture.

Då merparten av det troliga klottret i andaktsboken kommer från den senare delen av boken (som tydligt är från tiden efter reformationen) och det som finns i den tidigare delen har samma bläck och stil som det övriga klottret, kan man nog räkna bort Svante. Han är vid tiden skrivkunnig sedan länge. Då återstår Sigrid och Sten och om jag får gissa, tror jag mer på den förra. Bokstavskombinationen ASM på bilden nere till höger skulle kunna vara initialerna för de tre äldsta av Kristinas barnbarn om man inte tar dem i åldersordning: Anna, Sigrid och Magdalena (Malin). 

Katarina Stenbock kallar sin moster och tillika Kristinas svärdotter Märta Leijonhufvud för modersyster i brev. Om man då också antar att farmor åtminstone i skrift var fadermoder och även utgår ifrån att fader skrivs ffadher på andra ställen i böneboken, kan FFAD kanske tolkas som en början på ett försök att skriva farmor. Detta låter rimligt om man nu antar att det är ett litet busigt (?) barnbarn som är upphovsman till klottret i Kristinas bok.

Det var en enorm känsla att få kika på, hålla i och närmare studera Kristina Gyllenstiernas andaktsbok. Den är inte lika utsmyckad som många andra i genren som även kallas tidegärdsböcker (En mer illustrerad och utsmyckad andaktsbok finns att beskåda här.) men det var ändå väldigt överväldigande att se och hålla i den. När jag senare insåg vad de konstiga, till synes lösryckta bokstäverna var blev jag ännu mer till mig. Andaktsboken är ett bruksföremål! Den användes av Kristina, men som det verkar även av hennes närmaste. På ett sätt känns det som att hon och jag, men även jag och troligen hennes barnbarn möttes genom tiden. Nu vill jag beställa fram boken igen för att se om det finns mer udda små meddelanden från eventuellt busiga barnbarn som jag missade för att jag inte förväntade mig dem...