Märta Leijonhufvud och Sturegraven

I mitt inlägg En ring och två kors från Sturekoret (14 mars 2020) skrev jag om mitt senaste besök i Skattkammaren i Uppsala domkyrka där jag upptäckte att bl.a. en ring hade tagits upp ur Sturekorets gravkammare 1815. Om ni också följer mitt Instagramkonto, har ni kanske också sett att jag för ett tag sedan kom över verket Uppsala domkyrka i nio band. Den sjättedelen handlar om gravminnen och var den första som jag gav mig på då det var denna som intresserade mig från början.

Väldigt många personer har gravlagts i gravkammaren under Sturekoret, bl.a. alla offren från Sturemorden och inte bara Svante, Nils och Erik Sture och av Uppsala domkyrka VI. Gravminnen att döma är det också ganska rörigt där nere samt många oklarheter. Inte minst gällande huruvida Märta Leijonhufvud begravdes där eller inte, vilket jag tänkte skulle vara fokus för just det här inlägget.

I mitt tidigare inlägg om ringen skrev jag att Märta var den enda kvinna som jag kände till som var begravd i Sturegraven. Att det är platsen för hennes sista vila baserade jag helt på att flera personer vid olika tidpunkter genom historien har placerat henne där, bl.a. Johan Hadorph och Johan Peringskiöld redan i slutet av 1600- respektive början av 1700-talet. Det stämmer dock inte att hon var den enda kvinnan där då hennes sonsons (Den yngste Svante Sture.) hustru Ebba Leijonhufvud också begravdes där och det verkar vara hon som beställde epitaferna i gravkoret.

Ringen som kan vara Märtas

Uppsala domkyrka VI. Gravminnen berättar att enligt ett kontrakt i Palmskiöldska samlingarna i Uppsala universitetsbibliotek vittnar om att det i slutet av 1500-talet fanns långt framskridna planer på ett gravmonument av Svante, Märta och deras barn. Ritningen verkar åtminstone delvis ha varit gjord av Willem Boy som var flitigt anlitad även av Vasa-familjen. Det är oklart varför dessa planer inte förverkligades, men förmodligen berodde det på att pengarna inte räckte till.

Exakt var Märta finns verkar som sagt oklart, men vid inspektioner har man hittat trasiga kistor efter att flera av dem har staplats på hög. Gravkammaren har också jordgolv, vilket påverkar nedbrytningsprocessen varför det är troligt att hennes kista och kvarlevor inte längre finns kvar. Att hon själv inkluderas i gravmonumentet liksom att så många placerar henne där, tyder på att hon ändå finns där nere. Enda andra tänkbara gravplatsen jag kan komma på är i Västervik och det finns inga uppgifter om eller tecken på att hon ligger begravd där.

Arkeologen i mig visste att det fanns en stor risk att hennes kvarlevor skulle vara borta, men det gör ändå lite ont i mig att hon faktiskt inte verkar göra det. Däremot verkar Svante vila tryggt i sin kista, vilket gör mig lite gladare.