Visar inlägg med etikett Vasa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vasa. Visa alla inlägg

onsdag 20 november 2019

Allt för Sverige, Go'kväll och Game of Thrones-referenser

3 november 2019 visade SVT det andra avsnittet för säsongen av sin dokusåpa Allt för Sverige där amerikaner kommer till Sverige och får leta efter sin släkt. I detta avsnitt besökte programmet Kalmar slott och deltagaren Christina fick läsa sin familjehistoria som började med att Carl Jönsson föddes som son till slottsfogden på Nyköpings hus 1590.

Så långt tyckte jag det var jätteintressant. Sedan kom att han levde mitt i verklighetens Game of Thrones följt av faktafelet att två av Gustav Vasas söner stred om kronan. Det senare stämmer inte då det är under maktkampen mellan Gustavs son Karl (IX) och hans sonson Sigismund. SVT verkar också partisk gentemot Karl då de menar att Carls föräldrar "chose wisely" när de valde att ta hans parti. Med tanke på att de arbetade på Nyköpings slott undrar jag emellertid om det inte var för att de kände Karl bäst och kanske inte egentligen hade något val då fadern bara var slottsfogde. Vidare får vi veta att Carl Jönsson gick in i armén och räddade livet på Gustav II Adolf och adlades med namnet Sabelskjöld.

Det här är ju en jättespännande historia i sig, men SVT verkar tro att man inte inser exakt hur spännande det är, så man slänger in en Game of Thrones-referens för säkerhets skull.

Ett par dagar senare (12 november 2019) diskuterades TV-serier i SVT:s Go'kväll. Serien The Crown har fått nya skådespelare och man diskuterade att Helena Bonham Carter spelade en mer verklighetsnära prinsessan Margaret än Vanessa Kirby som spelade en yngre tappning av henne i tidigare säsonger. Bl.a. konstaterades att man kanske borde ha gjort karaktären mer verklighetsnära redan från början då hon nu framstår som en helt annan karaktär i serien.

Lite senare i programmet listade Göran Everdahl möjliga historiska TV-serier som man borde göra och nämnde då Vasarna. Han sa att denna skulle bli jättebra för att den innehåller allt med intriger och syskonstrider. Det enda man behövde lägga till var drakar för att det skulle var perfekt. Detta fick mig att sucka ännu mer än den direkta Game of Thrones-referensen från Allt för Sverige. Det var väl sagt lite på skoj, men jag förstår inte varför man efterfrågar verklighetsnära tolkningar av den moderna historien (The Crown är ju 1900-tal.), men helt plötsligt pratar om att det inte skulle vara några problem att lägga till drakar då man ju tagit sig friheter med historien i The Crown.

I inlägget Mitt perspektiv på genren historisk fiktion (3 december 2017) skrev jag att det är omöjligt att få historisk fiktion 100% korrekt, även om jag givetvis tycker att man ska sträva efter att få det så nära verkligheten som möjligt. Att detta inte skulle gälla även historisk fiktion om förmodern historia tycker jag är konstigt. Jag undrar om det inte hänger ihop med att många verkar ta för givet att vi inte kan känna igen oss i människorna och samhället under den förmoderna tiden, något jag skrev om i inlägget Kostymer, modern historia och "Det andra" (10 april 2018).

För några dagar sedan såg jag påståendet att de som läser skönlitteratur tycker verkligheten är tråkig och det fick mig att fundera väldigt mycket över historikern Bo Erikssons bok Sturarna. Makten, morden, missdåden. Som jag skrev i inlägget Bo Eriksson - Stuarna. Makten, morden, missdåden (10 september 2018) försöker den boken mer göra en fantasy-bok av verkligheten än förmedla historiska fakta, vilket jag skriver i inlägget resulterar i en oerhört rörig bok fylld av stereotyper som inte är förenliga med det historiska källor säger om personerna och händelserna alls.

Jag blir oerhört obekväm av den här "fiktivifieringen" av historia då den handlar om levande människor. Som jag skrev i mitt inlägg Två år (12 november 2019) har jag kommit att omvärdera en stor del av Vasarnas liv sedan jag för två år sedan aktivt började gräva ner mig i källorna. Som ni vet hade jag från början tänkt att jag skulle skriva en serie om hela Vasaätten från Stockholms blodbad till kung Kristinas abdikation. Jag kom dock fram till att det vore ett på tok för omfattande projekt för en ensam person. Det fanns ingen som helst möjlighet att få överblick eller fokus på ett sådant projekt. Jag håller dessutom av personerna för mycket för att jag ska vara bekväm med att "platta till" dem så mycket som skulle kunna krävas för ett sådant projekt, något som TV-serien The Tudors led en hel del av. Att övergå till att fokusera på Märta Leijonhufvud gav både forskning och skrivande ett helt annat fokus och jag kan fokusera helt på att utifrån källorna skapa levande karaktärer. I motsats till vad många historiker säger, tycker jag att man kan få en väldigt tydlig bild av människorna även före år industrialiseringen. Att göra dem och deras värld levande är ofta långt mycket mer spännande än att försöka passa in dem i stereotyper hämtade från Fantasy-genren. Game of Thrones totalkatastrofala sista säsong verkar också ha lett till att hypen kring serien håller på att dö ut, men SVT har ju visat serien, så jag antar att de försöker marknadsföra den genom att lägga in såväl direkta som indirekta referenser till den i sina andra TV-program.

onsdag 1 augusti 2018

Namn och titlar

Gustav Eriksson?
Jag har funderat en del på hur namn och titlar användes under senmedeltiden och vasatiden. Inte minst eftersom Historierummet i P3 hävdade i sitt Gustav Vasa-avsnitt att han hette Gustav Eriksson för att sedan anta namnet Gustav Vasa när han blev kung. Det där stämmer inte riktigt och visar en viss oförståelse för den samtida kulturen.

Patronymikon var den gällande traditionen, vilket innebar att man i sitt efternamn berättade vem man var son eller dotter till. Gustav var son till en Erik och därför var det namn han använde Gustav Eriksson. Kristina Gyllenstierna var dotter till en Nils och hennes namn var således Kristina Nilsdotter. Det är därför historiker idag ofta skriver släktnamnen inom parentes som t.ex. Märta Eriksdotter (Leijonhufvud).

Först under senare delen av 1500-talet blev det vanligt att man började använda släktnamn som t.ex. Vasa. I Danmark något tidigare, under 1520-talet samtidigt som begreppet adel börjar användas i danskan och fick en synonym betydelse till det äldre frälse-begreppet.

Oftast kom ättens sköldmärke att få agera motiv för släktnamnet. Vasa-namnet kommer av den stormvase som använts som släktens emblem och som kom att bli Gustav Vasas sigill från 1540-talet. Ett märke som han dessutom ändrade rejält...

Sten Sture d.y.
Det finns ett par undantag från patronymikontraditionen. En av dessa gäller Sturarna. Sten Sture d.y:s riktiga namn var av traditionen Sten Svantesson och han tillhörde ätten Natt och Dag. Hans far var Svante Nilsson och trots att han i svensk historieskrivning är känd som Svante Sture, var det aldrig något han kallade sig själv.

Sten var på långt håll släkt med Sten Sture d.ä. och ville visa att han följde i dennes fotspår då den äldre riksföreståndaren hade varit väldigt populär. Att överta en berömd och omtyckt släktings namn på det sättet var vanligt under medeltiden och det är därför historiskt korrekt att säga Sten Sture. Ett annat exempel är Erik Puke som var en av ledarna under Engelbrektsupproret.

Hur titulerade man varandra då? Jag har flera gånger tidigare citerat Kristina Gyllenstiernas anteckningar från att första barnbarnet Sigrid Sture föddes och jag gör det igen:
ÅÅren effter Christi födilsse mdxxxviij emillen mondagen och tisdagen tå xi slog, wartt jomfrv Sigriidtt, Swantis och frv Märtis dotter, födh, i i j:e daga för nysdag, Gudi tiill loff, heder och ære. Amen.
(Året efter Kristi födelse 1538 mellan måndag och tisdag när klockan slog 11 föddes jungfru Sigrid, Svantes och fru Märtas dotter [oklar betydelse] Gud till lov, heder och ära.)
~ Kristina Gyllenstiernas anteckning när första barnbarnet Sigrid föddes 1538.
(Citerad i Flemberg 2017.)

Denna anteckning tycker jag är väldigt illustrativ för hur tituleringen var. Kristina titulerar inte sin son Svante och inte heller övriga barn i anteckningarna i samband med deras födelse. Däremot titulerar hon sin sondotter som jungfru Sigrid och sin svärdotter som Fru Märta. Intressant i detta är att förnamnen förefaller viktigast i samband med titulering, vilket stämmer väl överens med patronymikonidealet som sätter förnamnet i första rummet. Det är som på Island idag där patronymikonet fortfarande lever. Jag undrar dock om man i talspråket var lika noga med att titulera personer som stod en nära.

Detta blogginlägg kommer ifrån att jag blev förvirrad av Historierummets Gustav Vasa-avsnitt gällande hans namn och minns vad jag läste i Lars-Olof Larssons bok Gustav Vasa - landsfader eller tyrann? en gång. Jag använder här på bloggen de traditionella släktnamnen av pedagogiska orsaker (och lite av lathet måste jag erkänna). Deras patronymikon finns med i titlarna på inläggen med deras biografier, men inte när jag bara omnämner dem. Trots att Sturarna är undantagna, har Svante Sture fått sitt patronymikon Stensson i titeln på sitt inlägg från 1 maj. Detta för att det kommer finnas flera Svante Sture. Hans bror Nils kommer också han att bli undantagen då det finns två.

Historierummet förmedlar också en väldigt konstig uppfattning som verkar vara väldigt vanlig: Att Gustav Vasa skulle vara Sveriges första kung, men det lämnar jag därhän så länge...

Referenser

måndag 1 januari 2018

Margareta Eriksdotter Leijonhufvud

Margareta Leijonhufvud
Jag startar detta år som jag avslutade det förra med ett inlägg om en av Vasakvinnorna, nämligen Gustav Vasas andra fru Margareta Leijonhufvud. Hon är storasyster till Märta som jag skrev om i förra inlägget och det är hennes 502:a födelsedag idag då hon sägs ha fötts 1 januari 1516.

Hon är dotter till adelsmannen och riksrådet Erik Leijonhufvud och Ebba Vasa. Hon hade, förutom lillasyster Märta, som föddes i december 1520 (drygt 1½ månad efter att fadern avrättats i Stockholms blodbad.) fem andra syskon.Tre systrar: Birgitta (Brita) (född 1514), Anna (född 1515 och död när hon bara något år gammal föll ner för en trappa på Örebro slott) och Anna (född 1517). Dessutom hade Margareta också två bröder: Abraham (född 1512/1513) och Sten (född 1518)

Väldigt lite är känt om Margaretas barndom, men hennes far satte familjen i klostret i Västerås under hösten 1520. Därför undgick de att, likt de flesta andra av familjerna till de män som avrättades i Stockholms blodbad, att hamna i danskt fängelse. Istället kunde Ebba återvända med barnen till familjens två sätesgårdar Loholm i Västergötland och Ekeberg i Närke som hon fick behålla. Det är troligt att hon där uppfostrade Margareta i alla de sysslor som en adelskvinna behövde kunna.

Gustav Vasa
Kung Gustav Vasa gifte sig en första med Katarina av Sachsen-Lauenburg 1531 och 1533 födde hon sonen Erik (XIV). Karin Tegenborg Falkdalen (2016) menar att Margareta mycket väl kan ha ingått i hennes hov, men det finns inga konkreta bevis på detta. Efter bara fyra års äktenskap, dog dock Katarina 1535. Hennes svåger, kung Kristian III av Danmark berättar att hon föll ihop när hon dansade under en fest på slottet. Elaka rykten gjorde dock gällande att Gustav skulle ha slagit ihjäl henne med en hammare, vilket ledde till att Gustav fick ett ännu sämre rykte utomlands. Därför beslutade han sig för att istället leta bland den svenska högadeln efter en fru.

Det finns en historia om att Margareta först varit trolovad med Svante Sture att Gustav ska ha kommit på honom på knä framför Margareta i hennes kammare. Margareta ska då ha sagt att Svante kommit för att anhålla om Märtas hand.

Detta är en väldigt intressant historia och jag funderar på att ha med den i min berättelse, men om sanningen ska fram har jag svårt att tro på den. Den passar inte riktigt in med vad jag vet om Svantes bakgrund. Visst hände det att föräldrar beslutade om trolovningar mellan sina barn väldigt tidigt, men Svante var bara tre och Margareta fyra i samband med Stockholms blodbad 1520 när Svante med familj hamnade i danskt fängelse. De befriades 1524 och hans mor, Kristina Gyllenstierna tog med sig hans storebror Nils till Sverige. Svante verkar däremot ha blivit kvar i Danmark för att utbildas av biskop Ove Bille i Århus till åtminstone 1532. Därefter flyttade han till Gustavs svärfar, hertig Magnus I av Sachsen-Lauenburgs hov för att sedan vara kidnappad i Lübeck ett tag efter att han hade tackat nej till Sveriges krona som de erbjöd honom då de planerade att störta Gustav Vasa. Svante kom därför inte tillbaka till Sverige igen förrän 1536. Detta är samma år som Margareta gifte sig med Gustav och även om det fanns en överenskommelse mellan de bådas föräldrar, tror jag inte att de var gamla nog före 1520 för att ha utvecklat några djupare känslor för varandra. Sedan undrar jag också vem som bevittnade händelsen mer än Margareta, Svante och Gustav och "skvallrade" om den. Det verkar mer som att det är en efterhandskonstruktion skapad för att fördjupa rivaliteten mellan Vasa- och Stureätten.
"Vi eder till känne att vi aktar i den helige trefaldighets namn giva oss i rätt äktenskap med ärlig, välbördig jungfru Margareta Eriksdotter, på söndagen efter Mikaelis näst kommande uti vår stad Uppsala."
- Inbjudan från Gustav Vasa om att han skulle gifta sig med Margareta.
(Citerad i Tegenborg Falkdalen 2016)

Margareta var 20 år och Gustav 40 när de gifte sig i Uppsala domkyrka 1 oktober 1536. Åldersskillnaden är en sådan sak som för oss kan verka lite konstig, men var helt normal för de som levde då. Paret verkar också ha blivit lyckliga tillsammans och även om Margareta inte kunde vara direkt involverad i Riksrådets arbete, verkar hon ofta ha följt med sin make på hans resor genom landet. Med eller utan barn. Deras äktenskap knöt också hennes syskon och svågrar (inklusive Svante Sture) närmare kungen.

Det finns en brevväxling på 16 bevarade brev mellan Margareta och Märta från åren 1544-1551. Dessa ger en insikt i systrarnas vardagoch blandar diskussioner om ekonomi och inrikespolitik med diskussioner om sjukdomar och huskurer. Vad man också verkar kunna få ut av breven är att de stod varandra väldigt nära och de verkar också ha saknat varandra när de inte träffades. Baserat på innehållet, blir det tydligt att Svante Sture ofta verkar ha använt sin hustrus brevväxling med drottningen för att nå fram till kungen med förslag och frågor. Att gå via Margareta för att nå Gustav var han heller inte ensam om att göra och mönstret känns även igen från att folket ofta kontaktade Kristina Gyllenstierna för att nå hennes make Sten Sture d.y.

Cecilia Vasa
Margareta kom att få tio barn: Johan (III) född 1537, Katarina 1539, Cecilia 1540, Magnus 1542, Anna 1545, Sofia 1547, Elisabet 1549 och Karl (IX) 1550 som uppnådde vuxen ålder samt Karl (född 1544) och Sten (född 1546) som dog innan de hann fylla ett år. Barnen togs väl omhand av två (senare tre) barnskötare och Gustav Vasa verkar ha varit en väldigt omhuldande fader som lade sig i hur barnen uppfostrades. Utöver barnskötarna hjälpte Kristina Gyllenstierna (som var Gustavs moster), Margaretas mamma Ebba och hennes systrar också kungaparet när de behövde extra hjälp. Breven till Märta vittnar också om att Margareta inte var sen att låna ut sin barnskötare till sin syster om så behövdes.

Under sent 1540-tal blev Margareta sjuk i omgångar och enligt breven till systern gällde detta även Märta. Det är oklart vad de båda drabbats av, men Karin Tegenborg Falkdalen (2016) tror att det var de många och täta graviditeterna som tog ut sin rätt, vilket jag också finner rimligt. Båda kvinnorna blev bättre, men i augusti 1551 blev Margareta sjuk igen och Gustav skickade bud efter både Kristina Gyllenstierna och Märta och Svante att genast ta sig till Tynnelsö där kungafamiljen befann sig. Denna gång repade sig inte Margareta och hon dog mellan klockan två och tre på eftermiddagen 26 augusti 1551.

Margareta och Katarina av Sachsen-Lauenburgs
begravningskronor från domkyrkans museum i Uppsala

Margareta begravdes först i Storkyrkan i Stockholm där även Katarina av Sachsen-Lauenburg vilade. När Gustav Vasa dog 1560 flyttades deras kvarlevor och placerades i sarkofagen i Vasakoret i Uppsala domkyrka där de fick vila tillsammans med sin make.

Margareta är intressant som drottning och person. Hon blir, till skillnad från många andra drottningar, väldigt väl omtalad av både samtiden och i historieskrivningen och Gustav Vasa verkar ha givit henne allt mer politiska befogenheter varför man kan säga att hon agerade även som en politisk partner till honom. Det är lite så med Vasakvinnorna generellt. De har inte tillgång till den riktiga politiska makten som t.ex. Riksrådet, men de är långt ifrån politiskt och maktmässigt oviktiga, ett faktum som är väldigt intressant att utforska.




Referenser
Bilderna på Margareta lånades från hennes Wikipediasida och de på Gustav och Cecilia Vasa lånades här och här.