Skattkammaren i Uppsala domkyrka

Gustav Vasas
begravningskrona

I söndags besökte jag och min kusin Skattkammaren, vilket är domkyrkans museum i Uppsala, beläget i ett av kyrkotornen. Där finns kyrkans textilier och andra skatter från medeltiden och framåt samlade. Museets utställning verkar vara kronologiskt organiserat med den tidiga medeltiden högst upp, ett plan med den senare delen av medeltiden i mitten och en våning med föremål och textilier från vasatiden längst ner. Museet nås genom en hiss i domkyrkans butik och det finns en spiraltrappa som också tar en mellan de olika våningarna i museet.

Utställningen är väldigt traditionell med bara föremål ställda i montrar och ett häfte man får med sig från entrén där man kan läsa om de olika föremålen. Däremot är föremålen i sig rätt häftiga, varför de ändå drar till sig uppmärksamhet. Hur mycket detta beror på att jag redan har ett intresse låter jag vara osagt. Miljön är också egentligen rätt svår att göra något av. Det finns ont om utrymme. Mer och bättre belysning vore dock väldigt bra. Man fick med sig en ficklampa, men det var mörkare där än på Skokloster slott tidigare i höstas och det vill inte säga lite.

Katarina av Sachsen-Lauenburg & Margareta Leijonhufvuds
begravningskronor

Katarina Stenbocks
begravningskrona

Museet består främst av kyrkliga föremål som kalkar och mitror och stolar samt enstaka relikskrin och kräklor. Där finns även en klänning med falnande guld som kommer från Roskilde domkyrka och sägs ha tillhört unionsdrottningen Margareta.

På den understa våningen finns "yngre" föremål och inte minst Gustav Vasa och hans fruars och Johan III och hans fruars begravningsregalier. Kronor och spiror, riksäpplen och enstaka smycken. Oerhört vackra föremål som verkligen drar ögonen till sig.

Arkeologen i mig kanske är det som gör att jag ofta upplever föremål extra starkt, men jag kan inte hjälpa det. Harry Potter-fanet i mig kan inte heller låta bli att tycka att spirorna ser ut som de trollstavar som tillverkas och säljs ihop med Harry Potter-filmerna.

Direkt när man kommer ner för trappan möts man av en kista och en monter med tre mansdräkter från mitten av 1500-talet. Dessa är de så kallade Sturekläderna och tillhörde Svante Sture och hans söner Nils och Erik. De är alla täckta med variernade mängd blodfläckar och hål efter knivhugg eftersom det är dessa kläder som de tre Sturarna bar när Erik XIV hade ihjäl dem på Uppsala slott 24 maj 1567 i vad som har gått till historien som Sturemorden.

En del av kläderna i montern har tillhört Sten (Svantesson) Sture som är en tredje av Svante Sture och Märta Leijonhufvuds söner. Han dog i ett sjöslag utanför Bornholm två år innan sin far och sina bröder mördades. Bl.a. är det hans hatt i övre vänstra hörnet och vante som ligger längst till vänster ovanför den vänstra skjortan.

Vanten måste jag erkänna var förvånande. Den var nämligen inte större än en barnvante. Häftet med förklaringar om vilket föremål som var vilket, sa dock inget om hur gammal Sten var när han bar den.

De övriga kläderna visar inga tecken på att personerna skulle vara mindre än normalstora vuxna. Kanske lite om man tänker att det är män som har burit dem, men inget utöver det vanliga åtminstone.

Sturekläderna tillhör den typ av materialiteter som är iögonfallande i sig själva och som väcker ännu mer uppmärksamhet om man vet historien om dem. När man betraktar de yttre klädlagren uppställda i montern, kan man verkligen få en känsla av personerna som bar dem. Även om längd och grad av utfyllnad inte går att spegla exakt, kan man ändå få en känsla för hur personernas kroppshydda såg ut baserat på klädernas storlek.

Tiden har överlag varit ganska skonsam mot dem även om en del missfärgningar finns som t.ex. att Nils jacka från början var svart och att pluderhosorna (byxorna) som Svante och Erik bar troligen var lila. De sägs vara de enda helt bevarade manliga renässanskostymerna i kostymerna. Jag har en känsla av att Fru Märta nog hade varit glad att se det.

Sturekoret, Uppsala domkyrka

Märta Leijonhufvud är orsaken till att kläderna finns i Uppsala domkyrka (och således förmodligen också finns kvar över huvud taget). Efter mordet på hennes make och söner, packade hon ihop deras kläder och lade dem i kistan ni kan se här ovan.

Jag har länge funderat hur medveten hon var om fysiska föremåls kraft att väcka känslor. Jag har fått en känsla av att många idag tar materialiteterna omkring sig för givet, men jag undrar hur det var på 1500-talet. Visste Märta vilken kraft som egentligen fanns i dem när hon valde att låta bevara kläderna? Baserat på hennes agerande under och efter morden, var hon livrädd, oroad, kränkt, besviken och djupt förtvivlad. Det faktum att hon verkar ha kört huvudet rätt in i slottsmuren när hon krävde svar och lugnande besked, gör det hela inte mindre tragiskt.

Jag rekommenderar verkligen ett besök i Uppsala domkyrka och dess museum. Helt fantastiska föremål och de från Vasarna och Sturarna gav mig väldigt mycket inspiration till att skriva. Inte minst för att Märta uppmanar en att aldrig glömma vad som hände hennes make och söner. Tyvärr har vi nog gjort det.

Låset på Märtas kista. Oerhört vackert!