Boken omnämns på Märtas Wikipediasida och jag lånade den på Stockholms stadsbibliotek som hade den i magasinet. Man kan nog lugnt säga att det aldrig blev någon direkt kioskvältare eller att den tillhör bibliotekets mer utlånade böcker. Den hjälpsamma bibliotekarien var tvungen att lägga in boken i det digitala lånesystemet innan den gick att låna.
Boken följer Märta genom livet med fokus på det påstådda triangeldramat mellan Märta, hennes make Svante Sture och hennes storasyster Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud). Jag har pratat om denna historia både i mitt inlägg om Märta och framför allt i mitt inlägg om Margareta. Som jag skrev där tycker jag att den verkar orimligt att denna skulle vara sann och jag tror fortfarande att den mer är till för att antagonisera ätterna Vasa och Sture. Lewenhaupt bygger också en historia där hon ställer Märta både mot sin syster Margareta och sin mor Ebba Vasa. Baserat på källmaterialet finns det ingenting som tyder på att Märta skulle ha varit illa omtyckt av sin mor eller avundsjuk på sin syster, tvärtom verkar familjemedlemmarna ha stått varandra nära och det finns (delar av?) en intim brevväxling mellan Märta och Margareta. Jag tror att, även om deras föräldrar hade pratat om äktenskap, bör Svante och Margareta ha varit för små för att kunna utveckla ordentliga känslor för varandra. När Stockholms blodbad inträffade var Svante tre och Märta fyra och efter det verkar Svante inte ha varit i Sverige före Margareta gifte sig med Gustav Vasa.
Svante är skildrad som rätt "macho", men snäll och tillbakadragen och ständigt trånande efter Margareta varför Märta aldrig känner sig riktigt trygg i sitt äktenskap. Hon verkar också stå helt rakryggad, stoisk och nästintill opåverkad genom Sturemorden, vilket källorna ger en all anledning till att tro att hon inte var.
![]() |
| Märtas son Nils |
![]() |
| Svante Sture |
Mig veterligen finns det inget känt porträtt av Märta, men om man utgår från hennes blodssläktingars (Margareta och Märtas tre barn Nils, Erik och Kristina) porträtt, var hon möjligtvis den som bidrog med blonda gener. Hennes svärfar Sten Sture d.y. verkar av allt att döma ha varit blond, men Svante är det inte.
Nils är väldigt ljushårig, medan Erik är något mörkare. Kristinas hår är täckt av en huvudduk på båda porträtten som man identifierat av henne.
![]() |
| Märtas son Erik |
Att Märta är vasstungad köper jag helt och fullt. Jag vill inte att hon ska vara knotig och gänglig heller. Jag ser henne snarare som liten och nätt. Detta för att jag vill att det ska kontrastera mot hennes stora personlighet.
Jag läste ut boken väldigt fort. Den var som sagt väldigt schablonmässig, men medryckande och även om det inte var en skildring av karaktärerna så som jag tänker mig dem, kan jag inte låta bli att ändå ha ett varmt förhållande till den.
![]() |
| Märtas dotter Kristina |
Porträtten av Sturarna är lånade från wikimedia commons.





Her er en anden fan af Märta. Dansk forfatter, oversat til 11 sprog. Skriver p.t. på en roman om Kristina Nilsdotter, Märtas svigermor - og jeg har det som dig, de får krop og udseende ud fra breve og andres beskrivelser. Svante er hos"min" Kristina den nemme, søde, sociale søn. Smuk, mørk, suger alt til sig. Savner sin mor, men finder venner i Danmark, i Bille-familien. Livsnyder og klar over sin position. I min opfattelse styrer Kristina ikke efter nogen som helst kongeværdighed for sine sønner, hun er ude efter sikkerhed og overlevelse. Og en centralplacering i søstersønnens nye Sverige. Det lykkes, lige til Nils Stures deltagelse i krigen under Erik 14. Selvfølglig er der intet om historien om den hemmelige trolovelse. Fra 1520 og til 28 er Svante i Danmark, igen fra 28 til 32, derfra tager han til Tyskland og vender hjem i 36. I kraft af Gustavs jagt efter en svensk dronning, og i kraft af Kristinas nye mand, Johan Ros, møder han Leijonhufvud-familien. Og gifter sig ukarakteristisk ung med Märta. De to kompletterer hinanden. Den lille, stærke kvinde og den store, glade, men handlesvage mand. Men nok herfra i denne omgang! Du finder mig på mariahelleberg@gmail.com, på www.mariahelleberg.dk, på FaceBook (se også STORMENE her, min reformatonsroman fra 17...)
SvaraRaderaHej! Förlåt för sent svar, men livet kom i vägen. Vad roligt att du tycker om Märta också. Det låter som en spännande bok du skriver på. Jag håller med dig om att Kristina nog inte var ute efter makten när hon kom tillbaka till Sverige. Jag tror kanske att andra (Sören Norrby) försökte utnyttja henne däremot. Vad intressant att du ser Svante som social. Jag läser källorna helt annorlunda. Min Svante är snäll och mild, men väldigt introvert och inte särskilt bekväm i sociala situationer. (Hans födelsedagsinlägg kommer på tisdag, så jag vill inte föregå det för mycket.)
Radera"Min" Svante kan lide uforpligtende samkvem - ikke så meget de store, officielle lejligheder. Og at have kendte mennesker omkring sig. Noget lærer han sig i sine mange unge år væk fra hjem og mor. Enebarn og enestående på alle måder. Hans mor registrerer hans "skader" og opfatter dem nærmest positivt. Så risikerer han ikke livet! Jeg kagde jo mærke til, at ikke en eneste røst kalder på en Sture, da først Gustav Erikssons opstand har fået luft under vingerne. Om ikke andet fik Christian 2. totalt ødelagt Sture-partiet.
SvaraRaderaEnig omkring Søren Norby- Min Søren vil have Kristina på alle måder: hustru, mor til egne sønner, grundlægger af dynasti. Hjælp til at styre og regere, han har ingen erfaringer i den retning. Han er betaget af hendes ry, udseende, baggrund, viden, opførsel, alting. Og han er den eneste som kontakter hende. Så hun går ind i denne ... kontrafaktiske vision. Sikkerhed.. En mand, der beundrer og begærer en. Gustav Eriksson er slet ikke med i udregningen, med mindre Norby kunne tænkes at gå over til hendes søstersøn.
SvaraRaderaI øvrigt ret genialt at Gistav sender...Johan Turesson afsted for at forhandle om problemet Søren Norby...